Nova.
Hon har då lite problem med ganska mycket. En del vuxna människor skäller hon på, hon tycker att barn är skit läskiga och hundar kan hon ha rejäla åsikter om.
Så var vi ute och gick, så såg vi en chihuahua, Nova tittade på den, ganska länge, så det var inte så att hon kan ha missat den, sedan så fortsatte hon sitt gräsätande. Det var precis som om hon inte trodde att det var en hund, eller som om den inte var ens värd att få ett utbrott på. Hon såg verkligen för tuff ut.
vs 
Nytt.
Idag ringde dom upp mej igen, och frågade efter mamma. Då visar det sej att hon vunnit en ny tvättmaskin! Jättekul tycker jag. Vi brukar ofta tänka "ja, men vi vinner ändå aldrig". Men hon tävlade i alla fall, och se på fan! Så jag ringde upp och berättade den glädjande nyheten för min mor. Hon blev glad.
Straxt efter det så åkte jag och min sambo till media markt och köpte en ny dator+skärm till honom, den är fett fluschig :) Hans gamla var lätt ledsen, och behövde verkligen bytas ut och nu är det gjort. Om jag får bestämma så ska även databordet bytas ut mot ett hörnskåp också, men vi får se hur lång tid det tar för mej att övertyga mr Mr.
Väl på Media Markt så stod jag och tittade på film-boxar, för jag har fått en dille på att vilja ha sånt. Så hittade jag Desperate Housewifes, säsong 1 och 2. Jag kände att jag inte hade råd med bägge, så jag valde 1:an, då köpte Fredrik 2:an till mej <3 Nytt, nytt, nytt.
Update torsdag.
Idag, eller alldeles nyss när jag var ute med hundarna, så gick jag förbi skolan, och jag tror att dom har särklasser här, eller iaf. något för autistiska barn, så gick kanske 5-7st förbi oss, vad gör då mina hundar?? Jo, idioterna börjar skälla! Fan vad jag skämdes! Nog för att jag vet att Akilles brukar reagera på annorlunda personer, men endå!! Skit hundar! Däremot så gick en hund förbi oss, väldigt nära, en stor hane, och mina rara hundar sa inte ett ljud, eller jo, Akilles pep lite, men ingenting annat, då blev matte stolt.
Idag ska jag åka till Ellinor, och ÄNTLIGEN fixa hennes tvättstugenyckel, jag har glömt det, och dragit på det såå länge, så nu ska det äntligen bli av. Jag tänkte åka utan doggis, men jag vet inte. Fast det vore skönt att vara helt själv.
Dessutom så planerar jag (och även mamma) för hennes 50-års fest. Johan var på kryssning i helgen, så han fixade lite öl och så, och jag har bokat en sak på själva festdagen, tyvärr kan jag ju inte säga vad, ut i fall att hon läser här, jag tror inte det men man vet aldrig.
Så här rings det för fullt, hit och dit för att bjuda in folk och fixa och greja. Hoppas det blir bra, att det inte, som alltid annars, krånglar. Skulle behöva ha någon där på dagen, som hjälper till och fixar iordning, när jag och hon är iväg och fixar hennes present, men jag vette fan vem. Hon skulle verkligen behöva en riktigt, riktigt bra dag.
Tumör.
Sedan dess har vi gått och väntat, och väntat och idag fick hon svar. Hon har en tumör, sk abnom, som ligger och trycker vid hypofysen, tumören i sej är godartad, men konsekvenserna blir att hon får en hel hög med sjukdoms-symtom, bla att hon är deprimerad. Hon har varit sjukskriven i så många år, och bett om hjälp, och ingen läkare har ens funderat på att kolla upp det förens nu.
Jag är så arg. Dessutom är jag orolig. Det är jävla skit. Helvetes jävla skit.
Snurrigt värre.
Är det det här jag faktiskt vill?
Jag vet att beslutet inte kommer kunna ändras senare, och ångesten stiger i bröstet.
Vill jag verkligen detta?
Jag tänker tillbaka på gammalt, men ändå inte så gammalt. Säg 2år tillbaka. Tanken fanns inte. Bara mitt hopp, mitt hopp om framtiden. Jag tog det stora, skraliga klivet ut i det oskyddade livet.
Då fanns bara drömmar och hopp om framgång och lycka. Jag orkade inte titta tillbaka, jag orkade inte leva nu, utan bara där framme.
Med dom orden så tänker jag, men nu då?
Har det gått så långt att jag lagt alla drömmar på is? Att jag tappat hoppet? Att jag bara lever för dagen, för att se vad som händer imorgon?
Det finns små, små stunder när det som existerar bara är jag, mej och min tid då jag har tid med mina drömmar, men dom är så små, att jag ibland undrar om dom ens finns kvar.
Jag ville jobba med min passion. Jag ville ut i världen. Jag ville inte ha något som band upp mej.
Det är därför jag sitter här, med lägenhet, sambo, familj, fast jobb, rehabliteringsplaner och djur?
Men är det inte det jag vill då? Vill jag inte ha det där fasta, trygga, stabila? Jo, men mina drömmar då? Mina drömmar att få göra allt det där, som jag tidigare bara läst om. Att få utvecklas som människa, att skapa minnen och kunskap som jag aldrig kan få på hemmaplan.
Just nu snurrar min hjärna alldels för fort. På ett sätt som jag hatar när den gör, på ett sätt som jag aldrig låter den göra längre, är det därför det är så jobbigt? För att jag inte ens hanterar mina drömmar längre?
För hanterar jag inte ens mina drömmar, vad hanterar jag då?
Hundarna.
Jag sitter helt ensam, med endast mina tjejor hemma. Mr.Fredrik är i Dalsland hos William och Akilles är hos Ellinor. Fast nu är dom hos Kim. Han har haft det jättebra, dom har promenerat i skogen, åkt buss och träffat Becca.
Tydligen så "knockande" han en tjej hos Kim, vilket E. fann ganska roligt :p och den tjejen hade lite svårt att få bort honom, när han stod och pussade på henne, eftersom han är så stark och tung. Kan absolut inte tänka mej senariot... Annars så verkar han ganska tillfreds, så hans matte är lugn.
Jag och Nova har varit hos mamma, och haft världens mysigaste eftermiddag. Vi började med att ta Ludvik och Nova på en promenad (där jag NOGA och HÖGT berättade för henne, i närheten av en idiot till granne, att jag minsann hade en kamphund här i kopplet, att det var minsann så här dom såg ut!! Han har sagt i rätten att min mamma har kamphundar...) och gick bort till en liten vik där hundarna kan bada, Nova som mest sett Akilles's syn på vatten blev överraskad av Ludvik's glädje, men efterapade ganska fort. Till en början stod hon och plaskade med framtassarna och försökte bita i vattnet som stänkte. Därefter så sprang hon runt och försökte bita i de verse pinnar, men när vågorna kom in så attackerade hon skummet på vågorna :)
Väl hemma hos mamma igen fikade vi, och gjorde även ett "bullsök" i hennes spec. gjorda lådor. 'Uppletningsövning'. Min Nova klarade det utmärkt! Hon tycker att det är så kul. Hennes matte med. Särskilt när hon ser resultatet nu... 'utslagen hund i soffan'.
Ack, nu har jag gjort det igen. Skrivit om dom här galet tråkiga HUNDARNA!!! Hum, då ska jag skriva om allt annat som hänt mej.
Okej.
Jag njöt av att vara själv hemma igår, men det var himla tomt att gå och lägga sej ensam.
:p
Sjuk.
Feber som kallas duga, snorig, slemig och annat trevligt. Jag tror nästan att jag är i Lottie-klass när hon är sjuk, då kanske ni förstår...
Mina hundar blir mycket lugnare när jag är sjuk, det klär dom, sjukt mycket. Man kanske skulle vara sjuk jämt, bara för att få dom såhär? Förutom att Nova har hittat äggskal (ja, skyll på min kära sambo!), som hon tuggar på. Andersson blir jätteglad.
Men Akilles beteer sej i alla fall exemplariskt. Han tom går och tittar vad jag gör om jag går till ett annat rum, tror att han är lite orolig för sin matte, stackarn.
Jag läste förresten i någon blogg något i stil med "hur kan man skriva om sina förbannade tråkiga djur, eller sina skrikande snoriga jävla ungar, hur kul är det för andra att läsa!?!" Hum, jag vill bara tillägga att denna människa skriver nästan alltid om hur galet onykter denne blev på senaste krogbesöket och om hur folk kallar personen i fråga slampa och grejer, fast dom FAKTIKST inte känner personen.
Jaaaa, för det är ju faktiskt galet mycket intressantare att läsa om..? För mej, menar jag. Äsch, om poängen inte framgår ber jag om ursäkt, hjärnan är betydligt mycket segare idag, än (nästan) någonsin.
Välkommen tillbaka!
Vill allra helst bara låsa in mej, lägga mej i sängen och sova för evigt. Men har försökt hålla kontakten med omgivningen så mycket jag orkat med, med svajande resultat.
Idag jobbar min kära Fredrik, så jag är ensam hemma, och så tror jag att det kommer bli en hel del framöver, men jag har sagt att det är okej. Det är lika bra, så kanske vi kommer ur den här svackan.
Jag skulle ha följt med mamma och träffa Märit idag, men min älskade, underbara, supersöta kisse-miss har tuggat sönder min laddare till telefonen, så den var DÖD imorse, vilket gjorde att det var väldigt svårt att ringa till mej. Så jag missade det, vilket stör mej ganska mycket.
Men nu har jag tejpat ihop sladden, så nu sitter telen på laddning. Har även fixat så att min dator ÄNTLIGEN funkar mot internet, vilket den inte gjort på månader, sedan i början av mars, men nu jävlar :)
så kan det vara, serni!
