Hahaha... Med tanke på Lotties fina inlägg måste jag också skriva något, om tiderna innan vuxen-livet, som vi nu har börjat inta.

Jag minns en.... fredagskväll? en kall höst 2005. En viss Lottie ringde och sa att hon var på väg till N. N som Norsborg. Jo, dit kom jag också, eller borde jag skriva Alex kanske? Drickan slank ned och "alla" (det var värsta röjjarskivan där med minst 100pers) började bli sådär lagom fulla, inte minst Lottie :p. Anders hade stora fötter, Alex och någon kille som ägde lägenheten började prata allvar. Att prata om sånt där med att "sära på benen" kan vara jobbiga saker att prata om.
När kvällen började dra sej mot sitt slut så blev jag erbjuden att sova över. Men ta soffan, det fanns inte i hela min värld. Nej, en säng ska det vara, och han kunde ju glömma att få något av mej annat än en sängkamrat. Man måste ju stå på sej!

Jag minns även morgonen efter när jag blir väckt av någon genom "plingiplingipliiing" och "aaaaaleeex" genom brevlådan, som följde av kommentaren "det KAN inte vara till mej!!!" Ett visst hat flög igenom mej men försvann lika fort som jag såg flinet i ansiktet på den högst störande människan. Hon var väldigt undrande över vissa saker, och jag kunde inte för min värld förstå hur hon kan klandra mej för att ha toapapper när jag var sjuk. Hört talas om att snyta sej?

Vet även att L's läppar kan vara hemskt röda, fruktansvärt röda, men ändå kunna yttra ordet NEJ!
Och sjunga på morgonen med två trötta, bakfulla personer som publik.
Någon gång vill jag minnas två irriterade personer som satt på en fest och surade, som en annan lyckades ta foto på. Vad det irriterades om? Jo, att jag försökte stöta på N. N som i Norsborg. Nu efteråt kan det synas ganska komiskt.
Annars kan vi nämna en krogkväll med Alex, Lottie, Simon, Stoffe och Danne. Där Alex och Lottie hamnade på golvet i ett fight om en stol. Och som slutade med kommentarena "vad händer där bak?" och "jag kan inte vända mej om för då spyr jag".

En dag i oktober 2004, på höstlovet, var Alex vääääldigt låg. Det hade hänt något och Alex mest kräktes. Då kom en viss Lottie och D1 över och vi tittade på "kärlekens språk" och den kvällen räddade mej ganska mycket. För jag fick skratta.

Även en gång när jag bjöd på en viss "konsert" och kvällen slutade på blå. Jo, det är ett ställe som jag idag inte skulle välja som första ställe, men det här skänkt en del bra minnen. Jag vet en viss Dixner som blev "ned-flussad". Och jo, visst hade han en kompis som hette Jocke?
Och några dagar efter hade ex-ragget namnsdag.

Men om man inte ska ta alla gånger som bara har innehållit alkohol (som det numer tycks göra för det mesta) så kan man ta upp SuperSnigel Börje. Han som blev BRUTALT mördad av en viss David, inför våra föräldrars förfärade ögon och öron (dock tror jag att förfäran mest var på annat än själva mordet). Eller Lotties nationalrätt; Grön pasta med grön pasta. Eller kanske de typiska parningsropen? Eller "and I will always love you"  Eller alla töntiga nätter på Lill. En med en smula alkohol och lite socker slutade i skogen med två JÄTTEskrattande små ettor, som imponerade så mycket på de stora stygga två:orna och fick dom även att misstänka att det fanns en hel del röka med i bilden, men nej, det var det ju inte.

Det har hänt några gånger att vi tillbringat timmar framför tv:n i salem och tryckt i oss popkorn. För popkorn finns alltid hemma hos familjen Ankarholm. och massor av skratt.
Och även under en viss rök-paus, när massor av konex-bilar+ambulans och polis dock upp och L vräker ur sej "~tur det är inte på våran linje" 

För att inte tala om alla nätter, dagar och kvällar framför två datorer på msn. Eller jag vet en viss fest hemma hos Stoffe, där L och en vän till Stoffe och L kom och mötte mej och min kusin Emma, första snön, och Lottie skrek "säg inte åt mej att stanna nu!" ..... "Loooottie, stanna!" Swhipps sa det så log Lottie liten på marken. Om jag skrattade? Liiite kanske.
Ibland kan man också fundera på fredagarna i skolan, ute på Säbyholms NB. Det sista året. Sista terminen. Ja, det var på DPA-lektionerna. Hur vi åkte bil på E4, södergående. Och lyssnade på musik, det var lite tufft. Eller en viss presentation, där L helt utan min vetskap pratat med guiden på parken zoo, och visste en hel del om lo-djur, som varken jag eller någon annan hade en aning om, fast efter ett tag slog det mej, jo men det där visste jag absolut något om.


Nej, hon den där L har jag delat en hel del, skratt, gråt, irritation och bara alldeles tystnad med. Hon som ingen annan har lyckats få mej smila när jag varit som lägst. Eller fått mej kikna av skratt med hennes urbota kommentarer, för trots allt är hon en av dom som betyder mest.

Vem är den där Lottie?

      

1. Lottie kör e4 södergående.
2. Alex och Lottie för l'nge sedan
3. Simon och Lottie, fina.
4. Lottie och Norbert.
5. Lottie sjunger fiint, på fyllan såklart.