Egenlagad jordgubbssylt, mums :)
Skönt.
Jag var nere hos mormor med Akilles idag, och fick mat och gjorde egen jordgubbssylt. Den är ju så god! Så nu har jag massa sånt hemma :) Egengjord dessutom. Akilles fick sitta i lina, och han tyckte att det var jätteskoj att springa ut och hit och dit hur han själv ville. Problemet är att han är lite hårdhänt, så när han vill pussa och mysa på mormor, så blir han lite tung, och det är lite synd, annars går allt jättebra... mormor tycker att han är rolig. Men han hade några tokryck så han bara for som ett jihuu ned för backen, och vaddå stanna när repet tar slut?! Neej, man springer så man flyger tillbaka när repet tar slut, jag var lite orolig för hans nacke, men det verkade gå bra. Jag gick ned i källaren, så knackade jag i väggen och sa "kom in". Akilles rusade runt och letade efter mej, sen när han insåg att jag var i källaren sprang han ned där, och jag skrämde honom lite... han blev lite rädd, men tyckte att det var himla kul att utforska källaren :)
För övrigt har jag suttit i telefon idag, ringt försäkringskassan, fick inte fram något vettigt, ring och bokat tid hos någon jag inte kommer ihåg namnet på, men som jag i alla fall pratade med i minst 20min. Men det blir nog bra, han anpassade tiden efter min arbetstid, och det kändes bra. Plus att jag ringde Uffe-fastighetsskötaren, men han skulle komma imorgon, då min kran i badrummet läcker, fast om jag ska vara helt ärlig så fattar jag inte varför han ska komma, han kommer ändå inte kunna göra något, men han får väl skicka efter någon som kan det. Så den äntligen slutar läcka. Dessutom ska jag klaga på belysningen... lamporna utanför våra portar lyser aldrig, plus att en lampa i trappen gått sönder... så det får han nog allt fixa.
Jenny har börjat öppna sej lite, så snart snart är det nog dags, om hon inte redan har fått den lilla/lille. Jag är så spänd. Men hon hade ont, det hörde jag på henne när jag slog henne en signal idag. Hoppas allt går bra, och lycka till. Tänker på er!
Over and out.
Bitter.
Jag vet att det inte är en stor grej, men det är lite störande, hon borde ju satt ganska många kanyler och borde ju veta... Det var en annan kvinna där som sa att hon kunde ta mej, men hon som jag fick insisterade. Och den andra är bättre. Suck.
Dessutom blir jag jätteirriterad över vissa tjejer! Jag fattar inte varför allt ska var så jävla svårt och störande. Jag vill faan inte känna såhär, men det spelar ingen roll, det hela driver mej till vansinne. Jag blir galen... ilskan sätter sej som en spik i hjärtat och faan. Skit för allt med kärlek. Bajs.
I lördags till söndags var Therése och Robin här. Det var himla mysigt, och jag är väldigt glad över att dom kom, eftersom jag inte riktigt kunde åka till dom eller vallentuna heller för den delen. Jag sover himla annorlunda när ett barn är i närheten. Betydligt "lättare". Sedan bjöd Therése mej på mat, vilket var väldigt snällt, efteråt tog vi en ganska lång promenad, som var helskönt.
Robin är så go, men jag har verkligen insett att jag verkligen inte har ett barnanpassat hem... men det kanske inte är så så konstigt.
Äsch nu ska jag kolla på vänner, och fortsätta irritera mej på äckliga små flickor.
Dryg dag.
Jag gick till jobbet idag... med stor motvilja. Jag hade ingen lust alls, men det är kanske inte så ovanligt.
Sedan fick jag meddelande från blodcentralen, att de behövde blod så jag bestämde mej att gå ned till blodtappen direkt efter jobbet.
På vägen dit träffar jag på en viss lång man. Magnus Rýden. Jag hoppade nästan av glädje, men jag sträckte på ryggen, och sa i alla fall hej.
Väl vid blodcentralen så gick allt jättebra, jag har (iaf i maj) ett bra blodvärde och det gick ganska fort (det tar normalt mellan 5-15 min att tömma blod, för mej tog det 7min så...). Efteråt får man ju en "gåva" så jag valde en väska i jättebra storlek, en sån som jag velat sno av Fredrik ungefär :p
Så satt jag och väntade på bussen, den hade nyligen gått så jag fick vänta i 25min. När jag hoppat på bussen och kommit ungefär mitt i Tullinge villastad så inser jag att jag glömt väskan på busshållplatsen, så jag fick hoppa av och gå till kästadalsvägen, och se bussen som jag birde hunnit med komma förtidigt så jag missade den, vänta på nästa, för att se min buss tillbaka åka förbi mej. Jag tänkte "är väskan borta nu blir jag galen!" Men den låg där så fint när jag väl kom fram och det kändes himla skönt. Sen fick jag vänta ytterligare 20min på nästa buss... underbart.
När jag väl kom hem (till Fredrik) la jag mej på sängen och bara vilade. Så kom jag på Martina Larsson... tjejen som Fredrik känner... varför känner jag igen det så mycket...?! Jo, för att jag faktiskt vet vem det är. En dam som jag inte tycker speciellt bra om. Alls. Shit vad spännande. ORKA känna så mycket personer som jag inte gillar :p
Tur att han har en sån mysig familj som väger upp det :)
Sedan tog jag Akilles och åkte ned till Tullinge, till hundbutiken och köpte hundgodis. Det är kul att vara där, för Anki som har butiken, tycker himla mycket om Akilles. Hon tycker att han är så söt och trevlig (men det är han ju så... :p). På vägen till nästa buss hem så frågade en tant varför "man binder hunden runt nosen sådär". Jag berättade att det var för att han drar så mycket, och är himla stark, och hon sa "så det är inte för att dom är elaka?" Nej, inte alls sa jag...
Det kändes bra att hon frågade... Hon var kändes inte kritisk eller så utan hon bara undrade.
Väl hemma, efter en otroligt dryg bussresa från tullinge, med massor av människor som absolut inte tycker att hundar borde åka buss, och med en pitbull som skötte sej kanonbra, så andades jag ut.
Och kollade upp om denna Martina Larsson var den jag trodde. Jajamensan. Suck.
Jag har verkligen ingenting gemensamt med Fredrik tidigare "ragg" och tjejkompisar, det är lite konstigt tycker jag. Jag har en helt annan kroppsbyggnad, helt andra intressen, tankar, hjärna.
Sissi ringde mej (tack), och frågade om jag pratat med Wenke, nej det har jag ju inte gjort. Jag ska nog ta och ringa henne. Så jag får mitt party inbokat någongång.
Nu ska jag ta och mysa med min Akilles, njuta av min städade lägenhet och ligga i soffan och jäsa ;)
Over and out.
Varför minns jag inte?
Jag minns när jag var liten, när jag fick mitt älskade dockskåp i julklapp. Jag var jättesjuk, febrig och snorig så jag knappt kunde andas. Men hur otroligt glad jag blev, för att jag verkligen hade önskat mej det där dockskåpet.
Det har jag sett på bilder.
Jag minns mitt rum, det andra. Det stora. Det hade små fläckar vid dörren, där frysen stod. Jag minns att det var en mörk, mörk blå rullgardin, jag minns golvet, hur det var mörkt. Jag minns tårarna.
Jag minns mörkret.
Jag minns fotbollen. Hur mr.tränare stod och pratade och vi drack vatten, snart beredda på att springa ut igen. Ge gärnet! Kämpa för att vinna, för att det var roligt!
Det har jag sett på foton.
Jag minns sängen. Den med två våningar, fast där under var det mer som en koja. Jag minns hur jag låg i min säng, och var jättesjuk. Min bror sa att man kunde steka ägg på min panna för att den var så varm. Och mina tår var iskalla.
Jag minns känslan.
Jag minns hur jag höll på med Golden Retrivern Ylva, hur jag avgudade henne. Hur vi låg tillsammans i gräset, hur vi var ute och gick. Jag ville så gärna ha henne.
Det har jag sett på foton. Och hört folk berätta.
Jag minns hur jag var så arg, att jag rymde genom skogen från nyboda, ett hus vi hade när jag var liten. Hur jag gick genom mörkret, och min enda tanke var att gå till m&m. Hur m kom och mötte mej, ganska upprörd.
Jag minns bilden av mörkret.
Jag minns Busen, det lilla russet jag hade. Hur mkt jag tyckte om honom. Hur mycket jag kämpade för att få honom att göra det han skulle. Att jag var den enda som kunde rida honom och faktiskt sitta kvar i över 11min. Och det är sant, dom hade honom på tävligar för att se vem som kunde sitta kvar längst.
Det har jag sett på foton. Och hört folk berätta.
Varför minns jag inte det där bra, som "folk" berättar? Varför minns jag inte alla utflykterna som skedde? Varför minns jag inte allt det roliga? All kärlek, och all tillit? Varför finns det inte i mitt minne!? Det som dom pratar om så ofta "minns du när vi var där och där? Vi hade så trevligt!" NEJ, jag minns inte. Jag vet inte. Jag kommer inte ihåg!
Jag kommer bara ihåg min bror. Jag kommer bara ihåg de där sakerna, de där händelserna.
Over and out.
Tänk!
jag jobbar ju hela långa helgen... plus att jag jobbar hela nästa vecka. Fan. Jag ångra mej, det är inte härligt att det är fredag, iaf inte denna fredag, om det vore nästa fredag visst men det blir ju lite klirr i kassan i alla fall,
och det är ju aldrig fel.
Jag började dagen med att missa bussen, eller jag tror faktiskt inte att den kom. Den ska gå 23, och jag var där då, om den skulle ha gått då borde jag antingen ha hört eller sett den, men icke.
Istället för att gå tillbaka hem (vad jag nu skulle ha gjort där) så satt jag vid hållplatsen och väntade snällt på nästa. Den var ju självklart lite försenad... det var JÄTTEkallt.
På bussen tänkte jag för mej själv "det här ska bli en bra dag! Det SKA bli en bra dag!"
När jag kom upp till jobbet kände jag genast bläää! Men så kom jag på mej själv och tänkte igen
"Nej, det här ska bli en bra dag."
Det har ju inte varit en sån jätterolig dag, autoklaven hängde sej, så Maria som skulle packa djur fick spraya in sakerna istället, Ingvild var sjuk, så fikat som vi alla väntat på kom inte. Nedrans. :p
Men det har varit en helt okej dag. Den har hitintills varit mycket bättre än gårdagen, och det är ju himla trevligt.
Nu ska jag snart duscha, känner mej jätteäcklig, sen åka till Emelie och hjälpa henne med att plugga.
(tänk om jag kunde göra det själv också?)
Sedan imorgon efter jobbet bär det av till Täby, stora Robin fyller ju 1år på måndag.
Men ni får ju ha det så bra. Tjoflöjt!
Over and out.
Kamphundar.
JA, jag har en "såndär" pitbull, dessutom är han en blandning.
NEJ, jag är inte rädd för honom.
NEJ, han käkar inte upp allting som rör sej,
Nej, han flyger inte på stackars oskyldiga små barn.
NEJ, han har aldrig ätit upp en annan hund
och han används absolut inte i kamp.
Nej, hans ögon lyser inte av hat,
och hans käkar tuggar inte fradga.
Han är en helt underbar hund, med barnasinnet kvar! Han älskar att leka, oavsett ras på den andra hunden.
Eller ligga i soffan och sega! Ja, han har visst problem med andra hundar, men vad förväntas av honom? Han är 2½år och är ändå hanhund!
Jag är så förbannat trött på att höra "ooh, har du en sån där?!" Eller "VAD är DET DÄR?!"
DET DÄR ÄR EN HUND!!! I mina ögon världens mest underbara. Dessutom är han rätt smart, han tycker om de flesta människor som JAG tycker om, och gillar inte sådana som inte gillar honom, eller mej.
Han är som så många andra hundar, tycker om att träna, mysa och leka!
Han tröstar mej när jag är ledsen, och pussar på mej när jag är glad. Han tycker om att bli masserad och kliad och klappad och ompysslad. Han tycker inte om kloklippning, men älskar tuggisar. Han tycker om småbarn dock lite väl intensiv med att visa det och han förstår inte att dom ramlar omkull om man inte stannar INNAN man kommer fram. Han respekterar gravida kvinnor, och suckar och himlar med ögonen när han tycker husse är för fånig.
Jag bara hatar kommentarer som "oh, har du en sån? Jag är rädd för dom där."
VARFÖR är man inte rädd för en Golden Retriver då?! Eller en am.cocker sp.? De raserna ligger betydligt HÖGRE i bitstatistiken än pitbull/amstaff/staff osv.
När jag var liten fick jag ofta höra av vuxna att man skulle ta det som stod i tidningen med en nypa salt, varför kan då inte det gälla samma sak med pitbull-attackerna?
Självklart är det hemskt att sådant händer, men AKILLES har ju inte slitit någon liten hund i småbitar.
Man behöver absolut inte älska dessa hundar lika mycket som jag gör, tycka att dom är fina eller någonting sånt, det finns folk som bara avgudar en irl.sätter, och det gör absolut inte jag, men måste det alltid komma sådana kommentarer?
När jag hade Sheeba, hon var ÅTTA månader gammal, så var jag på brukshundklubben, då får jag en fråga
"det är väl sånna där som brukar attackera och äta upp andra hundar va?"
...!?!? Jo, det ser du väl på henne, hon kommer döda din ASSTORA hovawarthane vilken sekund som helst. Hon kommer hoppa upp och bita honom i stycken och använda hans inälvor som tandtråd!
Jag har precis fått en sådan här kommentar ang. Akilles. Där av min upprördhet.
Bilder på min bebis. Som är väligt go. Lite dryg, himla dragig men otroligt underbar och kärleksfull.
Over and fucking out.
