Jag, hundarna och hundarna's husse var ute på en lunch-prominix. Så kommer vi runt fotbollsplanen nere vid skolan, så börjar en mops skälla ut oss, på andra sidan buskarna. På andra sidan kopplet finns en liten pojke, ca 7-8år? som håller krampaktigt i kopplet. F och Nova går före, eftersom F har onda aningar, medans jag låter Akilles gå och snosa, wtf det är ju bara en mops, den borde ju ungen kunna hålla...? Akilles spänner sej lite, men inget mer. Så plötsligt hör jag ett gällt skrik och förstår att mopsen är på väg. Jag vänder mej hastigt om, och tvingar Akilles att ställa sej bakom mina ben samtidigt som jag blir skitförbannad och vrålar till ungen "VAFAAN ÄR DET FÖR FEEL PÅ DEJ!? DU MÅSTE JU HÅLLA I HUNDJÄVELN!!!" Ungen rusade efter men stannar upp när den lilla hunden är ca 2meter ifrån mej, och står kvar, medans en annan unge skriker "Nej! Nej!" Så där står jag med en såndär kamphund, i en hemsk, vidrig MUNKORG (nosgrimma) med en hetsig mops framför mej och "ägarna" står bara och tittar. Jag hinner tänka att jag måste sparka på hunden om den kommer närmare eller att jag får typ kasta bort den. Så skriker jag igen på ungen "TA HUNDEN DÅ!!!".
Då springer han fram och säger förlåt igen, och tar hunden.

Nej, egentligen är det väl inte ungen fels. Det är väl den/de ansvarande vuxnas fel; om ungen inte kan hålla i hund-jäveln, varför släpper de då ut dem med hunden?! För hade det hänt något, då hade det minsann varit vårat och dom hemska kamphundarnas fel. För vi hade ju våra kopplade, och våra var ju tysta när de blev utskällda av mopsen, och vi kunde ju hålla våra hundar, så det är klart att det hade blivit vårat fel.
Usch, jag blev lite upprörd. Mest upprörd blir jag nog såhär efteråt på hundägaren. Som jag anser är oansvarig.