Vet ni? Jag är så förbannat less på att höra "det här är bra för dej", "gör si, gör så", "Du MÅSTE göra..."!
Jag vill inte höra. Jag vill inte veta. Jag har kämpat ARSLET av mej, i en veckas tid, men det var totalt meningslöst, för allt som jag försökt med, det spelar ingen roll! Helt totalt skit, för det spelar ingen roll, det kommer aldrig bli bra i slutändan som jag så mycket har hoppats på.
På två dagar har jag förlorat två en otroligt betydelsefull person i mitt liv. Pga mej. Mej. Mej. Mej. Dessutom har jag försökt göra något som jag inte klarar. Att vara något.

Jag känner mej ungefär lika knäckt som hösten/vintern 2005. För att jag vet att så mycket beror på mej. För att jag inte kan vara som jag önskade. För att problemet är MITT. Problemet är jag.

De senaste 9dagarna har präglats av galet mycket mardrömmar, ångest, berg-och-dal-bana, trötthet och smärta. Det räcker nu, det går inte längre. JAG vill inte längre.