Om man vet med sej att man varit grymt frånvarande, och inte ställt upp som man borde, och inte hört av sej så mycket som är okej, men man ändå vill träffa personen ifråga, kanske till ett speciellt tillfälle, så kanske det inte är så konstig att man börjar en aning trevande, som för att visa att "ja, jag vet att det är grisigt, men om du ändå vill träffas, så är du väldigt välkommen".

Men det vore väl oerhört dumt att se det på det sättet? Det är väl bättre att analysera sönder det, istället för att ta det för vad det är?


S U C K.