Sommaren/hösten 2008 bestämdes det att jag skulle flytta från Fredrik. Dec 2008 flyttade jag, Ellinor och Marcus in i min lght på grytis.
Den 14 mars 2009 blev jag gravid (konstaterat 22mars). Det var inte riktigt planerat. HAN var inte riktigt planerad. Det var inte såhär jag trodde att mitt liv skulle se ut, det var inte såhär jag hade förväntat mej.

MEN nu är det såhär, och jag har valt det här. Jag måste se efter det som är viktigast i mitt liv, vilket är min son. Det viktigaste i HANS liv är hans mamma och hans pappa. Jag måste se till att han och hans pappa får en bra relation, det är min jäkla plikt som morsa, att ge dom en chans. Därför valde jag återigen att försöka på nytt, med Fredrik. Ge oss en chans när vårat kött och blod blandades och skapade våran son. 
Att han, Fredrik, gav mej det mest underbara stöd jag någonsin kunnat få under förlossningen, förstärkte ALLA mina känslor för honom. Att ha honom där, när han hjälpte mej med lustgasen, hålla min hand, pussa på min panna, lida genom min smärta, lindra min smärta -det gjorde att alla mina känslor för honom mångdubblades fyrfalt. 
Jag är tvungen och vill försöka ge Adam en familj som består av mamma och pappa.
Därför har jag valt bort vissa delar av mitt liv, därför tillbringar jag väldigt mycket tid med F, därför släppte jag bla en vän som betydde väldigt mycket, och världens underbaraste rottweiler-hane. Därför svek jag min älskade Nova.
För att försöka ge min son det han förtjänar. För att ge honom tillgång till båda hans föräldrar så ofta det är möjligt. Därför har jag "förändrats". För att ge min son det ett barn mår bra av... ett stort och tryggt nätverk runt omkring sej.

Klandra inte mej för att jag "gett upp" vissa saker, var mamma skulle troligen göra det samma i min sits. Jag gör det jag tror är bäst för Adam. Jag gör det jag tror att han kommer må bra av.
För vad vore jag annars för mor?