En av det absolut värsta sakerna jag vet, är att bli ljugen för. Och nä, vem sjutton tycker att det är kul att få massa lögner uppkörda i ansiktet, det inser jag också, det är bara det att det kryper i kroppen på mej när jag inser att någon ljuger, jag blir så förbannad att jag saknar ord för att beskriva känslan. Min mamma är lika dan så antar att det kommer där ifrån.

Just nu är jag sååå övertygad om att en alldeles för nära person ljugit för mej, om en så jävla onödig grej, som det inte finns en enda jävla anledning i världen att ljuga om, när situationen varit omvänd så har jag varit så väldigt mycket tvärtom, kanske nästan för mycket...
Och det här gör mej galen. Jag misstänkte det redan från den sekunden h*n spottat ut det, men så tänkte jag att jag kanske hade fel, men så igår så fick jag mer vatten på kvarnen. Nä, VET fortfarande inte säkert, men känner så otroligt tydligt i kroppen att någonting är fel. Och detta gör mej GALEN! Jag kan liksom inte släppa det, samtidigt har jag inte energi nog att konfrontera personen i fråga, och egentligen inte lust heller. Jag tänker nog köra den fula metoden att fullständigt ignorera...

Eller jo, det kanske finns lite anledning till att ljuga, men det vet inte h*n. H*n vet inte om vad jag tycker, men om personen hade 'frågat' mej så hade den vetat. Men nu vet den inte, och borde inte personen ifråga fatta att jag inte är så dum i huvudet att jag inte misstänker något?? Men alla runtomkring kommer tycka att det är sååååå bra, men inte jag. JAG TYCKER INTE ATT DET KOMMER BLI BRA!
Det är så dumt, eller KAN bli så dumt, och vem kommer bli indragen i skiten sen?? Jo, jag.
Fan jag har ingen lust, mår för tillfället redan skit som det är, och det här gör inte saken bättre.


Jag fattar bara inte, varför ljuga för en av de personer som står en närmast?! Är det inte dom man ska lita på, och öppna sej för??
Visst, det är ärligt talat en sak att låta bli att säga, men att formligen ljuga... ÅÅÅÅH, det stör mej så mycket. Och nä, man behöver inte berätta allt för en, bara för att man stå nära, men aaah, lögnen bara retar mej i ögat som en snigel.


Dra åt helvete, är sånt viktigare än mej och Adam, så visst, go for it! Men du behöver inte sitta här sen och låtsas som allt är som vanligt.