Tillägnat min Fredrik.

You look in my eyes
And I get emotional inside
I know it's crazy
But you touch my heart..

 


 

  I am thinking of you
In my sleepless solitude tonight
If it's wrong to love you
Then my heart just won't let me be right
'Cause I've drowned in you
And I won't pull through
Without you by my side

 

I'd give my all to have
Just one more night with you
I'd risk my life to feel
Your body next to mine
    I'd give my all for your love tonight.
 




 

Du har lärt mej att älska igen, eller snarare fått mej att lita på dej så pass mycket att jag vågar älska dej.
Du har fått mej att tro att du inte kommer göra mej illa, eller vara otrogen.
Du har gett mej förtroendet att ha din dyrbara hund varje dag, att låta mej älska honom och behandla honom som min lilla bebis.
Du lät mej bo hos dej, när jag behövde det. Du har kramat mej när jag varit ledsen och lärt mej säga förlåt. Du har fått mej att vilja förändra mej, och jag har faktiskt gjort, om en små men ändå, framsteg. Du har fått mej att förstå betydelsen av sparsamhet och förtroende.
Du har fått mej att se det underbara i barn. Och förstå det fina med att ha en familj och fira högtider med (JULAFTON 2006, mina kära firade jag faktikst! :D)

Jag är inte säker på att vi kommer vara tillsammans livet ut, långt ifrån, men jag kommer dej alltid vara tacksam för det du lärt mej, och för stunden älskar jag dej och Akilles mer än allt. Jag tycker att dina brorsbarn är underbara och är galet avundsjuk på din familj och dina föräldrar.
Med all min kärlek, respekt och ärlighet  din Alexandra


Besvikelse och jävla polisen!

Jag har varit ledig i tre dagar nu. Så jag har tvättat och fixat, inte allt för spännande, men ack så nödvändigt. :p
Sedan igår var jag och handlade lite mat (oh, shit måste ta hand om min köttfärs och lägga den i frysen...), när Lena, min fd. granne, ringer mej och säger att det finns en lite svart katt i området som är väldigt lik Smigge, jag blir alldeles extas och skyndar mej dit. Men då var den såklart borta. Så jag åkte besviket hem, och kunde inte låta bli att undra om det var han. Den hade varit ganska liten, och såg ut som den var påkörd.

Senare kom jag tillbaka för vi skulle städa ur lägenheten (faan vad jag hatar att flytta) då ropar Tompa på mej, och säger att han hittat katten igen, så vi springer iväg och där sitter den. Jag plockar upp den som ingenting (vilket andra grannar hade försökt med tidigare men då klöstes den, antagligen eftersom den hade en böld på magen) och tittar... Jo, visst var den galet liten, mager men det kunde vara min Smigge. Hittar ingen öronmärkning, men öronen var så himla skitiga så den var väl dold? Den klamra sig fast vid mej och ville inte släppa. Den ville vara kvar där, i min famn. Jag tittade på den... den hade dom där vita hårstråna på brösten, så som jag minns. Och jo visst var vänstra ögat lite mindre än det högra.
Fräste gjorde den åt Akilles, men den lät honom nosa, och "dutta" sådär som Akilles brukar på något som är spännande.

Jag och mamma tog bilen och åkte till Bagarmossen djursjukhus. Men se, det var inte min Smigge. För den hade ingen öronmärkning... och ingen chipmärkning heller. För den delen var det en hona. Man tycker ju att jag borde ha kollat det hemma, men hon ville inte att man höll på, hon kanske hade ont i benen?
Bölden var för övrig en tumör. Men vi hade lagt ned henne i en låda med en filt i, och när djursjukvårdaren tog upp henne lät hon sej undersökas sedan gick hon självmant ned i lådan. (söt.) Nu skulle vi i alla fall ta hem henne, dom kunde inte behålla henne, för i så fall skulle vi få betala, och det har man ju inte riktigt pengar till. Så jag ringde till Stockholms Katthem, och dom sa att jag skulle ta den till Västbergapolisen för Södertörnspolisen inte tog emot katter.  Vi åker dit som vänliga medborgare (dom tar betalt på polisstationen för parkeringen!! Tänk om man blivit våldtagen? Nej, tyvärr vi kan inte hjälpa dej, betala din parkering först...) så kom vi in med katten (som för övrigt span nästan hela tiden) och polisen där var skitotrevlig! Jag och min breda käft kunde inte hålla tyst, så jag blev förbannad... frågade om han var tvungen att vara så jävla otrevlig!? Men han var så trött på att få in katter och hundar osv. Men vi fick i alla fall lämna henne där. Det kändes så hemskt... jag skulle vilja vetat vad som händer med henne :(

Idag har jag varit på Säby, för flickorna tog studenten. Kul att träffa Angie. Sprang på skolsyster också, det var trevligt, henne har jag saknat. Hon skulle byta skola.
Sedan sprang jag in till Alf Anselby, och vill ha nytt intyg på all skolaktivitet som jag har gjort. Vill ju ha papper på det man var med i under gymnasiet. Inte för någon arbetsgivare kanske bryr sej, men man kanske kan lura dom att man är engagerad?

Nu ligger Akilles fisring och och ned i sängen och jäser... hans husse är på Grönalund och allt är lite knasigt.
Ska bli skönt när allt blir ordning igen, för då kanske man vet vad som händer, då blir det lite mer stabilitet, förhoppningsvis i alla fall. Jag som bestämde mej för att ha ordning i min lägenhet... nu ligger det klädpåsar (IKEA) i hela hallen och Fredriks dator står upplockad och allt ser en smula halvkaos ut. Min mamma sa att jag inte kunde bo så en månad till, då fnissade jag inombords, och tänkte hur kan hon då leva i ett kaos hela sitt liv, men int e jag en månad? :p

Jag ska ringa Agneta ang. GNLD. Tänkt ha ett party, få folk att förstå vilka bra produkter de har.
så tjingeling.

Sanna.

Igår var min rara pojkvän här, och sov här. Det var skönt att ha honom nära. Att känna hans kropp när jag vaknade. Att irritera mej på att han alltid knölar innan han somnar.

Jag har varit hemma idag. Också. Jag och mamma var och handlade, sen vart hon arg på mej (vilket inte är speciellt ovanligt). Men jag hämtade i alla fall ut min telefon, så nu har jag hemtelefon =)

Men men. När jag kom hem, så somnade jag, och la min mobil på ljudlös. Så när jag vaknade hade Sanna tokringt 40.000 ggr ungefär, eller kanske inte riktigt 40.000grr, men nära på. Och hon sa att hon var på väg från jobbet, och att hon tänkte hälsa på mej, så hon kom och hade varsin glass med sej. Jag har aldrig sett Akilles tycka om en okänd person så mycket... han tom kärleksbet henne i armen, och när vi var ute så var han jättelugn, så som han brukar vara när vi är ensamna, så han tyckte väldigt mycket om henne... kanske för att hon är en sån lugn person?
image2


Haha, vad söt Akilles är. Det var någon ute i trappen, så stod han och vifade på svansen, för han trodde att det var någon hit... så blev han jätteledsen när ingen kom. :)

Jag håller på att göra mat... ris och korvstroganof... hemskt att äta själv. Undrar om jag någonsin kommer vänja mej vid det?
Köpte en påse godis när vi var iväg och handlade förut, och hällde upp i en söt liten skål...

Sen kom jag på att jag inte hade någonstans att ställa den, eftersom jag inte har något vardagsrumbord än... Suck.
Men imorgon ska jag hämta min tv-hylla, och det ska bli skönt.
Nej, nu ska jag äta.

Nya lägenheten.

Jo, det är väl tanken att jag ska börja blogga.
Jag sitter i min nya, egna, lägenhet. Den är ungefär 38kvm stor, en 1½:a. Nylagt ekgolv i stora rummet. Bruna gräsliga luckor i köket, och ett litet badkar i badrummet.
Jag har fortfarande inte bestämt mej ang vilken soffa jag ska ha. Men jag tror att det blir skinnsofforna iaf. Inget köksbord har jag heller... eller soffbord. Eller tvmöbel. Det är lite deprimerande.
Men jag har ju en tv iaf. Och internet. Jag har fortfarande inte fått min telefon... Så jag betalar för något som jag inte använder... eller egentligen så pröjsar jag inte för just telefonen så det är väl inte hela världen.

Första natten här, sön-mån 20-21 maj, var helt hemsk. Jag kände mej så otroligt ensam. Jag låg här och hörde alla bilar köra förbi på vägen utanför, såg alla lamporna. Sängen kändes bara stor och hemsk.
Det blev lite lättare nu när Akilles är här... han livar upp stämningen lite... eller ganska mycket. Så det är himla skönt att han är här.
Och ikväll kommer Fredrik hit och sover. Så det blir nog bra.

Jag klarade provet på FD-tekninker -kursen... och det är kul :D

Nej nu är det dags att göra i ordning något att äta... Yipiie.


Min d?rr.

Alexandra



Alexandra. Född 1987.
Uppvuxen i Salem, spenderade nästa 10 år i Botkyrka (3 av dom i Bro)
och är nu återinflyttat till Salem.

Har pojkvän och är kamphund-ras älskare.
Har lite svårt för barn, men det finns några som jag verkligen tycker om.

Tre vänner som betyder massor är Lottie, Jannicen och Therése

 -  -  -

Nyare inlägg
RSS 2.0