Idag är dagen jag har längtat efter riktigt länge! Som jag spenderat en hel del pengar på och så vidare.
En stor besvikelse kom nyss... eller egentligen kom den för flera dagar sen, men den kom slutgiltigt nu. Jannicen följer inte med. Jag hade hoppats sååå mycket på att hon skulle ändra sej och följa med, men så är läget.
Jag är iaf. glad att hon inte gjorde en Alex (obs.att detta är INGET som jag är stolt över att jag gör!!) och inte hörde av sej. Utan hon har ringt fröken L och sagt att sorry, jag kommer inte.

Men nu får jag ladda för dagen. Fröken A har jätteont i kroppen. Riktigt rackarns ont i kroppen, men det finns ju värkmedicin och det är ju tur! :)
Fasiken va kul jag ska ha!

Mondag Bar Summer Cruise -här kommer vi!

Give it to me baby, ah ah!
Låt mej presentera I'm a Big Bad Girl Two från NordicLights The summer storm-kull:

 9 dagar gammal.
 2 veckor gammal.
 3 veckor gammal.

Jag vill ha.

Jag håller tummarna så hårt att de snart blir blåa.
Jag vill att allt ska gå igenom. Jag måste få det att hända. Jag vet att jag skulle må bra av det här, jag vet att det är något jag behöver!
Jag tror att det skulle bli galet bra, men det finns en hel del som jag skulle sakna. Hundarna! Mina små pestar!
ÅÅh, appropå det, när jag äntligen lagt mej i sängen imorse, så väcktes jag av att en högst irriterande vit fara stod och pep på min sida av sängen, jag drog täcket över huvudet och försökte ignorera honom (det gick sådär måste jag erkänna), så jag satte mej upp i sängen och började klä på mej, A blev jätteglad och började vifta på svansen, idiot :p Men när jag reste mej upp så tänkte jag... hum, han kanske inte vill ut, han kanske vill något annat... JA MYCKET RIKTIGT. Den idioten ville ha vatten. Okej, om han "dör" av törst, klart han ska få vatten då, men han drack sådär lite lagom sen var han skitnöjd och sa "mm, matte nu går vi och lägger oss igen".
 Hahaha, nu såhär efteråt så kan jag le åt det men i morse var jag ganska sur! Han brukar annars väcka F när han vill gå ut, men när han vill ha vatten så går han till mej. Den fulingen.

Helgen började med ett totalt onödigt läkarbesök, sedan en trevlig lunch på jobbet. Kul att träffa en del av dom igen, och få höra lite och få lite peppning.
På kvällen träffade jag Jimmie, och vi åkte iväg och tittade på race. Det var ganska lugnt, skulle vilja haft lite mer rulle, men det var ok. Jag och Jimmie hade skittrevligt, hans bil är så galet skön att sitta i. När vi åkte ifrån racet så åkte vi runt lite, bla. till mälarhöjden. Vi stannade för att röka och en katt kom förbi, jag hörde en ljudlös suck när jag började kommentera katten, för den var alldeles för överviktig och det syntes ganska kraftigt att den inte fick ett högkvalitétsfoder, dessutom hade den riktigt ful svans, men han lyssnade så snällt på vad jag hade å säga. :p

Igår var jag iväg på förmiddagen ut i skogen, tror vi var ute allt som allt ca 5timmar. Tyvärr så var ju inte Akilles med men Nova var iaf det. Jag hade helt galet ont i kroppen, typ rygg/nacke, men försökte så gott jag kunde. När jag kom hem så la jag mej i sängen och vilade på några smärtstillanden, och det var verkligen behövligt. Men sen gick jag upp och duschade och åkte iväg till Ida, där det var lite folk, bla. Marcus, en mycket trevlig pojke. Jag tvingade honom att massera mej och han sa att han skulle skicka en faktura sen :p

Det var egentligen meningen att Alex skulle köra hem mej, men det blev en diskussion och jag sa att jag kunde åka kommunalt, inga problem. Men på vägen hem så började jag må illa och min mage drog ihop sej i kramper, nästan när jag kommit upp till Tullingeberg så började jag kräkas, och hade fördjävla ont. När jag kom hem och fixas i ordning mej så la jag mej på soffan, ville inte ha någon nära inpå mej, varken hund eller kille, men Maja förstod inte det :p så hon tyckte absolut att vi skulle mysa, hon blev lite putt när jag inte ville. Gick och la mej i sängen vid kanske... 06-någonting, och har sovit ganska länge idag, men idag känns det bra, och det är ju bra, ellerhur? :p

Ja, en del har hänt senaste, men jag har inte orkat uppdatera så mycket. Lat, sen har vi haft en jävla massa problem med internet de senaste kanske...? 3dagarna. Vilket resulterar i att hemtelefonen också är död, så som igår tex. skulle jag ringa Ellinor, men gick det? Neeej. Sjukt störande. Men mamma har haft problem med sitt internet+telefon också så det är väl något med comhem.
I tisdags så var vi och rönktade Alva, och det visade sej att det var bebbar, ca 3-4st, lagom många, och det kändes skönt, så hon har åkt iväg till Falun.
Samma dag så tog jag Maja och for till röda caféet och fikade med Mari, det var ganska kul, för Mari fick se hur fin mitt hjärta fortfarande är, nog för att hon sett bilder, men inte irl på länge. Maja är så tuff, det var massor av bilar, nya människor, hundar, nya ljud osv men hon var så cool. Mattes stora sisse :)

Ni ser ju hur rädd och försiktig hon är ^^,

Igårkväll fick jag ett infall och åkte iväg till min lägenhet, och sov där, för att vakna av att E1 skulle gå upp och tvätta och M ville kolla på tv, så det blev en morgon full med läroprogram igen, snart är jag tusan fullärd! :p
Framåt förmiddagen fick jag ett sms som gjorde mej lagom glad, jag var tvungen att åka hem och ta ut mr.Hiller. Så jag tvingade min mamma att köra mej, vilket var galet skönt! Tusen tack mamsing-bamsing! När vi var hemma så frågade jag mamma om jag skulle ha hennes gravida fästing ett tag, dvs Alva (litet huvud - stor gravid-kropp). Så hon var här hela dagen. Jag försökte slummra lite i soffan, men Alva kom hela tiden och tyckte att vi skulle gosa, så det sket sej.
Vid ca 13-tiden ringde Lena mej. Lena Tankred. Jag blev galet förvånad, för brukar det vara någon jag pratar med där så brukar det vara Jimmie. Efter ett ganska långt samtal (på ca 1-1½h) så bestämde vi att jag skulle komma dit till dom.
Så vid ca 16-tiden kommer Jimmie och hämtar upp mej och Alva, och vi beger oss hem till dom. Tindra blev riktigt förtjust i Alva, var inte alls rädd som jag var rädd för, eftersom hon ganska nyligen blivit hundbiten av en rottis-dobbis blandning, hon har tom bjudit bort nästan alla sina chips och ostbågar till Alva, vilket hunger-monstret Alva tackade och tog emot :)

Så jag blev kvar hela kvällen, fram tills alldeles nyligen då Jimmie skjutsade hem mej. Tycker om både Jimmie och Lena riktigt mycket! Vi hade lite mys i deras säng (hahaha, det där kunde misstolkas... men NEJ.), Tindra tyckte att det var bättre att äta chips och ostbågar i deras säng än i hennes :p Klockrent eller vad? Så alla, inkl. Alva var i deras säng och busade.


Imorgon ska jag träffa Mari, och det ser jag verkligen fram emot! Och ska äntligen få träffa Maja igen! Vi ska träffas på Röda caféet, och det kommer bli skitmysigt, har jag bestämt ! :D

Nej, nu ska jag gå och knyta mej! som Tindra säger... ska upp och försöka ändra mamma&Alva's rönken-tid imorgon, så att jag kan följa med också.

Yes, nu har jag äntligen min nya design! Visst är den snygg? :D
Jag är jättenöjd, den är väldigt talande för mej!

Tack för hjälpen, Cassandra!

Hej :) Ursäkta att det dröjt så himla, himla länge med designen, har till och med dåligt samvete. Nu har jag i alla fall gjort den klar och hoppas du blir nöjd. Är inget mästare på designer, men jag har försökt så gott jag kan. Tog inte med så många bilder, men valde ut en på vardera underbart söta djur du har. Tog "Alexandra and the PB's" som du ville, och fick även med frasen "Ett hus utan husdjur är inget hem, utan bara ett hus". Vill du ändra något eller undrar är det bara att mejla eller kommentera :)

Hoppas du blev nöjd!

Usch, jag kan verkligen inte sova. Lägenheten är alldeles tyst, tom Maja sover. Det är helt dött här, så jag var tvungen att sätta på lite musik.
Min hjärna vägrar stänga av, alla tankar snurrar på. Jag känner igen känslan av att ha en nästan fungerande hjärna.
Jag fattar ärligt talat inte vad som hänt.
Hur min hjärna kunnat komma igång, efter att legat i dvala så länge. Nu helt plötsligt så kommer tankar och drömmar hela tiden, både på gott och ont såklart.
Allt som tidigare i år har känts så otroligt avlägset, känns nu närmare än någonsin!
Jag har galet ont i mitt hjärta, men jag vill ändå ta nästa steg. Fast jag är så sjukt rädd för att ramla.
Pysko sa att jag skulle gå framåt, varsamt! Han såg så glad ut när jag pratade, förstår det. det har nog inte kommit så mycket positivt ur mej någon gång tidigare.

Jag känner för att gråta och skratta på samma gång. Mina känslor är i ett enda virrvelvarv! Jag mår väldigt illa, har lätt att kräkas, problem med att äta men samtidigt så känner jag mej lättad.

Jag har planerat "min" bostad där nere. Vet hur jag vill ha det. Vilka saker som behöver köpas. Jag "planerar" i mitt huvud, och möblerar, förstår ni att det här är något jag inte kunnat gjort på över ett år! Den känslan gör mej salig!
Självklart så är min lght här uppe mer lättmöblerad, den är smart planerad, men den där nere kommer bli så fin.
Den dagen jag jobbar 100% igen, ska jag minsann köpa allt jag vill haaaaa! :D



Just nu finns det bara en sak som drar mej tillbaka. Personen jag älskar! Det gör så ont att tänka att någon annan ska få krama Honom, ska få hålla Hans hand, dela Hans säng och vardag. Han säger att det inte kommer hända, men vad vet Han?
Jag har redan varit här tidigare, jag vet redan hur det känns, hur ont det gör! Jag sitter i det som är "mitt". I det som jag har varit med att tagit fram, sovit i dammet, kämpat och planerat om pengar.
Får ont av att tänka på att någon annan ska vara här och ta över. Möblera om, förändra det som jag och vi gjort tillsammans.
Javisst, det är ju 'livets gång', det kanske göra asont för Honom den dagen som jag träffar någon. Det är något man får acceptera. >>>Nothing lasts forever<<<
Han har gjort mej starkare, mer insiktsfull, även fast jag hatar avskyr bitar i Hans beteende. Jag älskar Honom, hade jag inte haft Honom hade jag aldrig uppskattat kampisar lika mycket, jag hade inte velat ha knodd, jag hade aldrig haft min Wilma! Inte upplevt julen med den glädjen! Inte haft den kontakten med Ellinor. Han fick mej att skratta. Han var den första som fick mej att kämpa, bli skiträdd för att säga "jag tycker om dej."
Jag måste ha kvar Honom, men samtidigt släppa. Just nu är jag mest rädd för att en sak som skulle krascha alla mina planer ska inträffa, en vilja jag haft tidigare, men som jag fick tränga undan pga dåtidens realitet. Barn. För skulle inte det vara galet typiskt?

Nu ska jag upp om ca 3½ timme, oj, spännande. Dags att försöka knyta igen kanske?

Dagen har varit väldigt bra! Med vissa undantag. Jag vaknade morgonen med ett stycke Marcus som tyckte att det var dags att kliva upp och kolla på tv, bla Jimmie's dotters älsklingsprogram DOOORA! Och lite läroprogram så nu är jag galet mycket visare! :p
Sen åkte jag till pysko, och det gick sjutton så bra! Det kändes verkligen kanon!
Därefter åkte jag och mama till Haninge och skulle rönka Alva, det gick inte alls som vi tänkt oss... Det kan finnas risk för att bebbarna är...icke levande. Eller så kan det ha blivit en fördröjning, så att man inte ser skeletten än.

När vi väl tagit oss ut från djurkliniken så åkte vi ut och promenerade med hundarna 'Ludvik, Alva och Nova'. De hittade en lite skogssjö att bada, eller sjö och sjö,stundtals tyckte jag mest att dom såg ut som dymonster, men kul hade dom iaf, särskilt Nova :)

Precis det som jag var så rädd för har hänt. L (inte L som i Lottie...) är inte säker på att hyra ut lägenheten. Utan tänkte nog sälja den istället. Fan. Nu har jag ställt in mej på att flytta. Ställt in mina drömmar på det. Jag tänker på det hela tiden, iaf vädigt ofta när jag är ensam.
Jag drömmer att få hata väckarklockan, när den ringer för att man ska upp till jobbet. Jag drömmer om att få vara astrött efter en arbetsdag och vara TVUNGEN att laga mat. Dessutom har jag drömt om att ha 8 tassar springandes vid fötterna, ibland 12st.
Shit. Jag hatar drömmar.

Idag har jag varit och ätit hos min mormor, hon är ganska gullig hon. Hon är en tuff gammal tant, precis som en sån mormor jag vill ha <3
Sedan åkte jag ut till Enhörna med Ida och Alex, och spelade brännboll. Ja, inte tråkisarna I&A, de tittade bara på, men jag! Jag spelade för fulla muggar! Offrade mej tom för att försöka ta lyra, så mina byxor är alldeles leriga, det är härligt det :p
De senaste dagarna har inte allt gjort lika ont som tidigare, kanske för att jag ersatte smärtan med drömmar? Har liksom gått lite lättare än på mycket länge. Har haft lite lättare att vakna på morgonen, lite lättare att röra på mej och mycket mindre ångest.
Hoppas det fortsätter såhär ett tag till, det är skönt.

Nu ska jag ta och skicka iväg ett mail till världens bästa uppfödare, sen ska jag nog sova. Tjiniling!

Jag känner mej så otroligt förvirrad. En så otroligt stor del av mej vill flytta, och fixa i ordning mej själv, och en liten del av mej vill stanna kvar här. Problemet är att den liiilla del av mej som vill stanna, har jävligt stark röst.
Jag tror att jag skulle må riktigt bra av att flytta. Men det är så mycket att fixa då.
Imorgon kommer jag för första gången söka jobb, på riktigt, på allvar. Har ju inte behövt tidigare. Dessutom alla jobb som jag sökt har jag ju fått, dvs 3/3. Jag vet ju hur det "brukar" vara... att man inte brukar få jobb, får söka ca miljoner jobb för att få ett.
Men jag har iaf. skrivit i ordning ett cv, sen får vi se.
Grejen är den, jag vet ju inte ens om jag klarar att jobba. Nu har det gått ett tag sedan jag jobbade sist, och... ja... tänk om jag totalt misslyckas... Då skiter det sej. Men jag måste klara det. Jag kan ju inte sitta här resten av mitt liv. Och 'leta' nya lägenheter.

Jag vill ha mitt, mitt eget, mitt jobb, min katt och mitt liv. Jag vill inte vara såhär längre! Jag vill inte vara sjuk.
Jag vill inte sitta i någon annans hem, med någon annans saker, och aldrig komma någonstans med mitt liv.
Nu har mina drömmar kommit igång! Och saken är ju den, även fast jag aldrig kommer klara av att jobba igen, kan jag ju alltid, alltid söka.

Imorgon börjar vardagen igen, och det ska bli såååå skönt. Jag har verkligen väntat. Härligt!

Jag blir så fruktansvärt faschinerad över människor som kan älska någon efter en piss-kvart! Jag tyckte att jag kände det TIDIGT för Fredrik, efter endast 4månader förhållande, några fler inkl 'dejtandet'. Jag var rädd att jag hade fel då, men nu senare så har jag insett att det kom så pass snabbt.
Jag förstår att vissa människor har lättare att få känslor än andra, men älska! Älska är ju någonting, för mej, så fruktansvärt starkt!
Tyvärr så måste jag erkänna att jag också sagt "jag älskar dej" bara sådär, och utan att riktigt, riktigt mena det, men jag var under 15, och kan skylla på omognad.
Det verkar vara så otroligt lätt att missbruka ordet älskar.
Jag älskar en del av mina vänner. Jag älskar delar av min familj. Jag älskar Fredrik. Jag älskar hundarna och Maja.
Det tycker jag känns mycket. Jag känner att jag kanske älskar "för mycket". Men dem jag älskar, ja, dom älskar jag verkligen!
Det finns endast en person som jag har älskat, som jag idag ärligt kan säga att jag inte älskar längre. För har man väl börjat älska någon, ja då tar det väl inte bara slut sådär över en dag?

Snälla, sluta missbruka 'älskar'. Det är så mycket mer värdefullt än så!

Hemma. Hemma? Jo, i Tullinge.
Jag hade det verkligen bra när jag var borta. Kände mej mycket mer..? Lättsint? Det mesta kändes bättre. Hela jag mådde bättre, trots smärtorna i kroppen. Det var där nere jag bestämde mej.

Hum. Jag och Fredrik har det rätt krasst, för att tala milt. Eller så kanske vi har det jättebra? Så vi talar om att organisera om lite... vi får se hur det blir i slutänden.

Har kollat på hus och tomter neråt i landet. Och efter jobb. Jag vill ju börja jobba. Fixar inte att vara hemma mer. Vill prestera något. Och om jag ändå ska förändra lite, så kan jag väl lika gärna slå på stort, eller hur?
Äsch, det kanske mest är ploj, men det är kul att drömma. Och kika.

Jag skulle vilja tillbringa längre tid på Bråkatorp, det var fett skönt :)