Hundmys.

Idag mår jag riktigt bra. De senaste dagarna har mina kräkningar minskat, och det känns verkligen jättejättejätteskönt.
Jag hoppas att det vänder, så att jag kan börja jobba lite igen. Vet inte om jag kan jobba 100% men lite vore fasiken nice. Trots att det är toppen väder! :p
Men samtidigt får jag inte börja hoppas för mycket, för såhär var det för några veckor sedan också, och då startade allt igen, och det var en fruktansvärd besvikelse.

Jag har Nova här, och förutom att jag inte litar på henne och katterna, så känns det jättemysigt. Igår gjorde vi inte så mkt, utan mest var, men nu har vi varit ute, jag, Maik och Nova, så fick dom bada! Vad dom har njutit! Nova har simmat otroligt mycket, det har hon aldrig gjort förut, och Maik stod och höll på med pinnar och stockar i vattenkanten, och trampade vatten :) Sen hade jag dom lösa på ängen, och det var mys! Efter ett tag började dom faktiskt leka (Nova är inte så jättemkt för att leka med andra hundar, mest Akilles. Med andra brukar hon bara snosa omkring). Maik fick Nova att jaga honom(!!) och dom såg ut att ha riktigt skojigt.
Nu ligger båda hundarna och sover. Nova snarkandes i soffan, och Maik på vardagsrums-mattan.

Härligt med underbara hunddagar!

Min mormor! <3

Jag känner en större "harmoni" i kroppen än vad jag någonsin gjort tidigare. Och det känns så himla skönt!
Jag har dagar då jag är svag att jag knappt kommer ur sängen, men annars så känns det ganska bra!
Dessutom har jag aldrig känt mej så nära min mamma och mormor förut. Min mormor är ett väldigt stöd, och jag kommer gråta mej till döds när hon går bort! Jag vet inte hur jag ska överleva det, jag försöker att inte tänka på det, men jag vet att det är alldeles för kort tid kvar, med tanke på hennes alla knölar, de blir bara fler och fler, och hon blir bara mindre och mindre.

Uscha buscha, imorgon kommer Anne, och då ska jag berätta som det är för henne. Vet egentligen inte varför jag drar mej för det... för en sån big deal är det ju ärligt talat inte..?

Mycket om länge. Mångt om mycket.

Jag har försvunnit från verkligheten, som jag i stora drag alltid gör när jag tycker något är jobbigt.
Jag står inför en stor förändring, men står som vanligt i dörröppningen och tittar tillbaka, på saker som jag älskat, glatt mej åt, levt genom.

Jag satt idag och kollade genom bilder, som är tagna för bara dryga året sedan, på lilla Nova när hon var sjuk. Hon var så otroligt smal. När hon och jag och Sanna och Leo var på hundön ihop. Hur min hemska pitbull kunde umgås med alla där. När vi var ute i skogen med mamma och hennes hundar. När Maja fortfarande var en liten fis. När renoveringen i köket var som värst, hur roligt Maja tyckte att det var, fröken nyfiken! :)

Så mycket som kan hända på så kort tid. Så mycket som kommer att hända på kort tid. Jag är skiträdd om jag ska vara ärlig. Jag vet att det inte egentligen är några problem, men jag är så rädd att jag nästan skakar.
Jag älskar att få höra allt det där mysiga från en del vänner, bla fröken J är duktig på det. Det gör mej varm, och glad och får mej att lätta lite i sinnet.
Men samtidigt ser jag att jag 'lättare' kan ta andra beslut, för vad är mer värt en ens egna framtid?

I mina ögon mycket vacker!

Ljuset från fönstret
försvinner i nattens mörker
Han står i utkanten av ljuset
tittar med ledsna ögon på flickan i fönstret
Länge hade han kallat henne sin
Inte en tanke på att det någonsin skulle ändras

Mörkret från natten
syns endast som ett förbi susande minne
Hon står tyst och orörlig
Ser ut över trädgården med uppgiven blick
Utan att se hennes förr så kallade älskade
Men inte igen, det är över.




Denna dikt väcker många minnen hos mej.
En del av mej saknar den tiden mycket,
det fanns många glädje-stunder,
men också så fick jag kämpa en hel del.
Så på det stora hela så är jag glad att det är över.







Det är för övrigt Elsa Österberg som skrivit dikten.

Helgen.

Ja, jag kom iväg till Sollentuna, med Maik i släptåg. Maria och Bechira skulle också dit, så jag frågade om Maik kunde sitta i hennes bil, så att jag slapp stressa hem för att han skulle ut. Han var jätteduktig, det var första gången han åkte tåg, och han skötte sej exemplarisk! Jag var så stolt! :)
Väl i sollentuna så strulade bussarna en aning, eller så var det jag som inte hittade som jag skulle, så det blev lite knas :p men men, det är petiteser! Haha. Maria ringde, och sa att dom redan var klara så de var på ge hem, så vi missade dom, vilket var väldigt synd. Jag ringde J och sa att jag inte hade någonstans att göra av Maik, men hon tyckte att vi skulle chansa på att komma in endå, det gick inte så bra, men vi löste det hela med att han fick vara i Flisans uppfödares bil, och han var grymt duktig. Dessutom fick jag riktigt mkt beröm för Maik :D
Det gick inte helt 100 på J och Flisan, men jag tyckte absolut att de var duktigast i gruppen på "lydnaden".

När vi kom hem var både Maik och jag trötta, Maik sov som en gris och jag satt mest och glodde på tv. Men jag förberedde iad för Earth Hour kl 20:30, då jag la mej i sängen och myste med djuren, vad som hände sen? Jo, jag somnade såklart :p Vaknade några timmar senare och gick ut med hynden. Därefter sov vi natten genom utan några otrevliga uppvaknanden, men däremot vaknade jag med tuppen, fast inte så tidigt som jag först trodde, med tanke på att man ställer om klockan.

Sammanfattning av helgen är att den överlag varit ganska bra. Förutom att jag missade en av årets höjdpunkter Tecnostate, Asterix =( Det gjorde ont, men jag hade inte så mkt val. Men annars var den trevlig!

Bättre? Mja, lite iaf! :)

Nu har jag varit hemma i x antal dagar, sedan sjukhusvistelsen, och jag har lust att säga att jag inte är ett dugg bättre, men det vore en fet lögn, för visst är jag bättre, jag vrider mej inte i smärtor längre, men jag är fortfarande grymt trött, det är som om kroppen vägrar ta emot sömnen som den får, den vill bara ha mer och mer. Eller så...

Busvädret har kommit till stockholm, och hela facebook är täckt av folk som klagar, jag håller med, är inte alls speciellt förtjust över att snön har återkommit, men det finns i alla fall en som är riktigt glad över snön, och det är Maik! Han började förmiddagen med att jaga löven som en tok, då det bara blåste, sen när snön hade kommit var han helt tokig, rullade och låg och kråmade sej i snön, kanske han försöker göra snöänglar? Det är svårt att låta bli att skratta när man ser honom.
Någon som är minst lika missnöjd över vädret som sin matte är Alice. Jag öppnade fönstret i mitt rum när hon satt där, så började det blåsa ganska kraftigt på henne "nej, USCH och FY" sa Alice, hoppade ned från fönsterbrädan och skakade på sej! Hehe, innekatt, javisst! :)

Imorgon ska  jag till Sollentuna, och jag hoppas verkligen att jag orkar åka, det skulle vara så kul! Så om jag ska orka gå upp, kanske det vore vettigt att gå och lägga sej nu? ;) God natt!

Sjukhus-vistelse.

Efter 3dagars sjukhus-vistelse är jag äntligen hemma!
Gud så skönt, jag har verkligen längtat hem! Och om jag är sällskapssjuk? Ja, grymt!
Jag kom in på akuten med galna buksmärtor, och blev inlagd på en gång. Smärtorna har fortsatt under hela tiden, från och till, men jag mår iaf lite bättre och hoppas verkligen att dom värsta attackerna inte kommer tillbaka...!
Jag ska tillbaka på fredag, men innan dess kommer jag inte sätta min fot på sjukhuset! :)

Så skönt att sitta i min egna soffan, vid min egna dator och min egna tv! Tjohoo!

Lite här och lite där.

Saker och ting går en smula segt igen, men det rullar iaf på.
Jag har fått hem ett ca 480liters akvarium, och det är Stort! Det är ca 15 maliwi ciclider i, +ett antal malar, så det är inte direkt så att dom behöver slåss om platsen. Efter lite råd från J, så har jag köpt lite bakteriekultur mm och det märktes ganska fort att fiskarna mådde bättre, vilket känns skönt.

Ellinor's Viktor var ute med Maik igår, och när han kom in blödde han lite, hade dragit upp ena frambenet lite, men vi la ett alsolomslag, och idag syns knappt en skråma, så det var nästan ingenting.
Fast jag tror helt klart att det var Viktor som drog upp någonting på Maikie :p

Jag har blivit rekommenderad för ett jobb, vilket gjorde mej jätteglad. Tyvärr har jag inte alla kvalikationer för det, men det kanske skulle gå att lösa, och oavsett om det inte går, och jag inte skulle börja på nytt jobb, så kändes det jättekul att få höra att någon ger ut mitt namn och nr, för att den tycker att jag skulle passa! Jag blev en smula varm i ssssjälen :)

Jag träffade fröken L. förra fredagen, och det var så jäkla kul, det var egentligen inte meningen, men det blev som det blev och reslutatet blev kanon! Jag hade en riktigt bra kväll, och kände mej otroligt avslappnad.
Fast det är klart, att man önskar att de stunderna var där oftare, men vad ska man göra, när mjölken är slut i hela jävla stan?

Nu ligger alla djuren och sover, ja, inte fiskarna förstås, men resten, och de är så mysiga. Jag skulle nog inte överleva utan djuren! De ger så otroligt mycket! De små änglarna. Eller ja, jag tycker inte att de är små änglar när man vaknar på morgonen av att en blomkruka har åkt i golvet, eller när man tittar efter Maik när han har ätit och spridit ut allt slabb över heela golvet, men annars så ^^,

Cascas Gidja von Grizzly.

I 11år har du funnits där, för att jävlas, trösta och finnas.
I 11år har vi fått glädjas åt dina upptåg.
I 11år har du funnits i våra liv, men du kommer för alltid finnas i våra hjärtan.
Ingen kommer någonsin bli som du, eller ta din plats.
Saknaden kommer bli enorm, glöm oss aldrig, för vi kommer aldrig glömma dej!
Jag älskar dej, vår älskade Cascas Gidja von Grizzly



Jag hoppas att du nu kommer kunna vila så mycket du behöver, att du kommer kunna skälla på dammsugare, morra åt gråsuggor, jaga järnpippin och löven när det blåser.




-Tårar i mänger fälls idag, imorgon och en hel del tid fram över.

Jaa, vad ska man säga?

Tagit detta från Mette Wallgrens anteckningar på facebook.
Kommentar på detta, någon?

Satt på tåget på väg till stallet från skolan idag. Det kommer på 2 killar, ja säkert 25 år båda 2. Ena killen berättar att han fortfarande är så förälskad i sin tjej och det känns som om det är henne han vill dela sitt liv med.
Hans vän tittar på honom och säger att du har fel, man kan inte känna så....
Dom babblar på om detta och sedan säger vännen att så här är det, du älskar pizza, du kan äta det varje dag för att det är sååååå gott men sen vaknar du och vill ha grekisk mat eller annat. Han fortsätter.. Man kan inte bara älska en tjej, man tröttnar. Att bara kn***a en går inte, vi killar är programerade så.
Hans förälskade vän bara skakar på huvudet och låter sig inte bli övertalad om att få en ny "snygg, superläcker" tjej av hans vän som han ska provkn****a för att han ska veta att han har rätt om hur killar är programerade.

haha ärligt, denna kille har aldrig varit kär eller haft/har medkänslor för en annan människa. Stackars hans vän som ville lätta sitt hjärta om hur mycket han tycker om sin tjej....

Knas-Fia (eller knas-Alice?)

Härlig stil hon har den där Alice:



Haha, det ser ju bekvämt ut :p

Småskit blir stora högar i mängder.

Idag har jag varit ruggigt irriterad.
Någon gång vid 12-tiden skickade Anita ett meddelande till mej och skrev att medicinen nu fanns på apoteket, så jag kunde hämta ut den. Så jag kilade till bussen, men precis när jag kommer ut från porten ser jag att bussen går, sisådär 2min för tidigt, och eftersom det är lördag går den bara en gång i halvtimmen. På väg ned till Tumba får jag ett meddelande av A, som frågar om jag kan köpa ut en platta öl åt henne, men nej, jag kände inte att jag kunde göra det. Det känns inte bra att köpa ut, om det händer något så skulle jag få sånt dåligt samvete. Hon sa att M kunde stå för det, att han tog på sej det, men nej det spelar ingen roll, vill inte köpa ut.
Nere i Tumba gick det finemang, jag köpte lite alkoläsk på systemet, fast när jag handlat insåg jag att jag ändå inte skulle kunna dricka något, då jag går på pencillin.
Sen skulle jag köpa en dosa general white, då var det slut. Jippiiie. Så rusade jag till nästa buss, som gick till skäcklinge, bremora. Gick av bussen vid vi, för att hämta ut ett paket, så ser jag att det är världens kö, sen när det äntligen är min tur så måste jag stå i en ANNAN kö för att hämta ut paketet, så ställer jag mej där och väntar, och står ingen där, så jag får vänta i evigheter, då ser jag bussen gå.
Eftersom bussen gått, så tänkte jag att det är lika bra att börja gå så jag kan ta min buss upp, annars tar det 100år att komma hem. Så jag tar min papperskasse och halkar mej fram. Då stannar en bil och säger att den håller på släppa i botten, så jag fick bära den i famnen, JÄTTEsmidigt. Då bestämde jag att innan jag får barn SKA jag ha körkort. Det är ett mål. Kanske lite svävande, eftersom det är det är ett bra tag kvar tills jag får barn, men endå :p
Väl uppe vid brantabacken är det inte alls lång tid tills min buss ska komma (ca 6min) och så kommer bussen, som åker till nästa hållplats där den måste stanna för att bromsarna ligger på hela tiden, och det luktar bränt som sjutton. Så då var det bara att gå där ifrån ändå. På vägen hem hann jag tänka mååånga gånger, oooooh vad jag vill ha körkort+bil :p

Haha, jaa, det är ju småsaker, men ändå! Så irriterande. Men jag är ändå glad över mannen som stannade med bilen och sa att påsen var trasig, det var himla snällt, för det hade varit ännu mer irriterande om påsen spruckit helt!
Nu ska jag snart gå och lägga mej, tror att jag ska upp och träna hund imorgon.


Aj, aj, aj.

Jag har alltid fått höra -och även förstått, att tandvärk är bland den mest tröga värken man kan ha, för man kan inte sätta sej annorlunda, eller göra något för att underlätta värken. När Fredrik opererade sej, de drog ut en tand och karvade i käkbenet, så hade han kanonont. När min bror fick en infektion i en visdomstand såg han fördjävlig ut och hade riktigt, riktigt ont. Men jag har aldrig haft problem med sånt själv. Tills nu.
Jag har riktigt ont i ena visdomstanden, det är troligen infektion, och smärtan sprider sej. Inte så spännande. Och imorgon ska jag ev. till Anita, så att hon kan spola rent där, det ska tydligen göra fördjävla ont, och blir det inte bättre måste jag gå på antibiotika, och ev. dra ut tanden. Ajajaj. Tur att det finns värktabletter! :)

Sanerings-skit.

Jag har ett sånt jobb att det mycket sällan finns så mycket jobb att man får jobba övertid. Vi löser det mesta inom våran flex-ram. Sen kom beskedet i november att vi har fått springmask i två av våra rum. Det innebär att ALLA djuren nu går på avmaskningsfoder, och nu har den härliga saneringen kommit igång. Jag började jobba 100% i onsdags, fixade det i måndags, så jag misstänkte att jag inte kommer hinna med på den tiden som jag hade innan. Det första som hände var att jag jobbade över i ca 3h i onsdags. 4h i torsdags och ca 2h i fredags.
Det är sånt värdelöst jobb att sanera, usch, usch, USCH! Eller värdelöst är det inte, men shit vilket skitgöra det är! ALLT ska bytas! RUBB som STUBB!
Burar, galler, mellanlägg, flaskor, hus, bitpinnar, trassel, foder ska bytas. Sen hela labbet måste ju saneras, det innebär även att alla deras saker som är öppnat ska kastat, men sånt som går att spraya/spolas ska göras, och det innebär varje kanyl, varje kompress, allt.
På onsdag har vi (jag) det sista rummet klart, och jag längtar så mycket. Men det här är bara första omgången, det här kommer hålla på till April. BLÄ!
Men men, när skiten är klart, så hoppas jag att vi inte behöver göra detta igen, det är det som är moroten att göra det noga, att görs allt ordentligt så kommer det inte behövas göras om på väldigt väldigt länge när allt är klart! :)


Cappuccino Girl.

Text hämtad här ifrån.
Cappuccino Girl, a.k.a Maja, is living with her new mum Alexandra in Tumba,
just outside Stockholm. Nowdays they have new family member,
Nordiclight I'm a Big Bad Girl Two a.k.a Alice, who is Maja's nice.
Maja is an extremely outgoing and happy Pixie Bob who
doesn't fare anything. Not even play with big dogs.


Den markerade texten är så otroligt övernsstämmande på Maja så att det nästan är läskigt. :)
Hon drar sej verkligen inte för någonting, och är väldigt, väldigt sällan rädd eller osäker. Min tjej!


Ja, så kan man ju göra.

Om man vet med sej att man varit grymt frånvarande, och inte ställt upp som man borde, och inte hört av sej så mycket som är okej, men man ändå vill träffa personen ifråga, kanske till ett speciellt tillfälle, så kanske det inte är så konstig att man börjar en aning trevande, som för att visa att "ja, jag vet att det är grisigt, men om du ändå vill träffas, så är du väldigt välkommen".

Men det vore väl oerhört dumt att se det på det sättet? Det är väl bättre att analysera sönder det, istället för att ta det för vad det är?


S U C K.

Enköping.

Igår åkte jag upp till Enköping. Tänkte att det skulle underlätta lite för Alice om hon känner igen mej när jag hämtar hem henne. Oj, hon har blivit sååå stor.
Im a Big Bad Girl two

Detta är Majas systerdotter. :)

Himla och Catla likes peak
Himla och Catla goes Peak :p
De låg och mös på min jacka. Tänk att de har exakt samma föräldrar och födda samma dag, det syns inte ellerhur? :)


För ca ett år sedan hittade jag mitt favoritthe, och varje gång jag varit i Enköping så har jag druckit det, och nästan varje gång så har jag frågat vart man kan köpa det...
Igår sa Mari att jag kunde få deras påse, gissa om jag blev nöjd? :)


Nu ska jag hoppa in i duschen, japp HOPPA in. Tjingtjing.

November-virr.

Nu är det snart den 1december och det kommer ske en del, och jag hoppas att det blir bra, då November har varit en uppslitande månad, på flera plan.
Jag har insett att jag inte pratat med så mycket vänner igen, ber om ursäkt, men det har ärligt talat varit lite mycket för mej, så jag har inte orkat. F'låt.
Jag hatar mitt virr-varr, jag tycker synd om Fredrik, jag förstår att det hela måste vara ganska svårt för honom också, inte lätt att hänga med på Andersson berg- och dalbanan :p
Jag har inte varit 'hemma' så mycket, grymt jobbigt att vara så mycket ifrån djuren, och det märks på dem att jag inte har varit här så mycket.
Akilles är typ klistrad på mej så fort jag är stilla, han lutar sej emot mej, ligger ovanpå mej i soffan, ligger på mina fötter och jag sitter vid F's dator osv. Och Maja sitter mer än gärna brevid mej där jag än är. Nova är ungefär lika klängig som vanligt ^^,

Sen har jag jobbat i snart 3veckor, det är ärligt talat kul! Men däremot så har jag sjukt ont i kroppen, och jag blir ju galet trött, särskilt eftersom jag är så illa tvungen att gå på smärtstillande för att kunna jobba, förutom idag då, då jag inte tagit en enda tablett hitintills, jätteskönt! :D
Jag har väl börjat tänka på hur bra det verkligen är för levern och så att stoppa i sej alla tabletter.
Dessutom har jag satt upp mål som ska vara avklarade senaste 30juni 2009, gällande bla. ekonomi, terapi, medicinering mm. Tror att det är en ganska rimlig tidsplan.

Jag har iaf två, nja tre personer som har underlättat lite den senaste tiden.
Den första är Ellinor. Vi bor just nu på 38kvm, hon, jag och Mackan. Det är ganska trångt, men det går relativt bra. Även fast jag vet att hon tycker att det är jobbigt att det knappt går att städa så klagar hon förhållandevis väldigt lite. Sen så är det skönt att vädra lite saker som jag hållt inne relativt länge.
Den andra är Jimmie. Vaddå alltid finnas där! Ringer man så är det nästan 100%svar, ber man om hjälp så ställer han alltid upp om han kan. Det kan vara allt från en kram, en axel att gråta ut mot till skjuts.
Den tredje personen är en vuxen var jag nära på att skriva, för jag menar det räknas ju absolut inte Ellinor och Jimmie som... men det är iaf Mari Ylitalo. Maja's uppfödare. Jag tror inte att hon vet det, men att få babbla bort en eftermiddag/kväll med henne är så skönt. Dricka thé/kaffe, röka cigg, mysa med djuren och snacka skit is the shit! ;)

Jobbet dag 1.

Jobbet gick finfint, kände mej en smula bortkommen, då det har förändrats en del, gällande rutiner och så annars var det finemang.
Imorgon har jag 'möte' med nya chefen, så efter mitt möte i tumba så får jag åka tillbaka till jobbet igen. Satte även igång min mail på jobbet, jag hade inte kollat den sedan kanske september 2007, om jag hade några mail?? Mmm, några.

[19dagar kvar...]

Trevliga jobb.

Det är ju jäkligt tur att jag iaf. har bra arbetskompisar! Musse (en chef) ringde till Nettan (min arbetsledare) som blev JÄTTEglad och sa att jag var såå välkommen, och nu precis ringde Maria O och lät jätteglad och trevlig och hälsade mej välkommen tillbaka, och checkade av läget (vi är på samma avdelning, den hör till den stora avdelningen, men är mkt mindre, och är en "barriär").
Känns ju kul att det är så positivt att komma tillbaka.
Jag har fått smärtstillande av  _ _ _ _ och det är tur för annars hade jag nog inte pallat med det här!

På torsdag är det kontraktskrivning på den nya lägenheten, då tänker vi även välja tillval så som fläckt, målning av skåpsluckor och ev. inglasning av balkongen.

Hej vad det går, om jag hänger med? Nej, inte för 5öre.

[20dagar kvar...]

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0