Amningshjärna.

Idag har jag först varit på återkoll +satt in en spiral, så nu blir det inga fler ungar här inte! ;) Sådär halvskönt, inget jag direkt skulle vilja göra varje dag. Själva insättandet var väl ingen jättefara sådär, men innan när hon skulle mäta livmodern, usch och fy. Men jag tror ärligt talat att jag är väldigt känslig i livmodern, reagerade vääldigt mkt under förlossningen när bm skulle kolla hur mkt öppen jag var så reagerade jag väldigt mycket... och även när bm på mvc kände på livmodern utifrån under grav. så kändes det väldigt obehagligt också.
Men men, jag var iaf där vid 14:00, och så väntade jag, och väntade och väntade, tills en bm frågade vem jag skulle till, så när min bm kommer, så säger hon "men du skulle ju varit här kl 11:30..."
Snacka om pinsamt, jag var helt övertygad om att jag skulle varit där 14:00! Vad då amningshjärna! Fan. Måste börja använda min kalender igen, det här går inte. Nu var hon snäll, och stannade kvar extra på jobbet, för min skull, men skulle jag någon annanstans så kanske inte det hade gått. Fyfasen. Jaja, fick ju det gjort ändå, och det är ju bra :)


Sen åkte jag hem, och sedan kom Fredrik, och vi åkte tillsammans till familjerättsenheten, för att skriva på faderskapet och den delade vårdnaden (som jag inte vill, inte EGENTLIGEN, hade velat ha ensam vårdnad, men jag får anpassa mej, då han iaf hit intills är en betydligt bätte och mer engagerad far till sin son än min egen...). Jag hade sån ångest för det där, för jag trodde att dom skulle ställa frågor som "vilka har jag haft sex med under den här tiden?" "är jag trogen?" osv, då en vän till mej nyligen gjort samma sak och fått dom frågorna, men icke, hon frågade bara Fredrik om vi haft sex under perioden 14/2-14/4-2009, för det är enligt deras beräkningar någon gång då han blev till, vilket i mina ögon är en ganska lång period, deras uträkning baserade sej på hans födelsedatum och vikt, sen så skrev vi under lite papper och nu står Fredrik som far till Adam, och även som vårdnadshavare.

Efter det åkte vi till willys, och handlade bla semlor. MUMS. :) Sedan hade dom även erbjudande på blöjor, så vi har köpt två stora paket blöjor, så nu har vi ca 250st blöjor hemma, men det går ju åt några nuför tiden :)


Nu är Adam i mitt knä, och jag ska se vad han har och säga världen, det är en hel del kan jag iaf avslöja :)

Tävling.

Jag tävlar hos MansonDust om ett presentkort på 300:- hos VildaVictoria!
Tävla HÄR du med!



Tävling.









Jag är med och tävlar om en Canvastavla hos Cheeky i samarbete med Önskefoto.
Tävlingen pågår till 1 februari.


Tävling.

Mansondust har en tävling med presentkort från HejBaby.se, på 250kr.



För att komma till tävlingen tryck här.


Tävling.

Tävlingsdags.

Nu är jag återigen med i en tävling hos MansonDust!

Den här gången gäller det en vinst från minmusli.nu, där man kan komponera ihop sin egen müsliblandning!
Länk till tävlingen finner du här.


Byxorna i armhålorna?

Idag har vi varit på bvc för mätning och vägning och för första läkarkollen.
Mr väger 5310gr och är 60cm lång, därmed så ligger han över "svensson" i kurvan både på vikt och i längd, utan att vara för stor.
Läkarens bedömning på min kille blev: Fin och alert pojke. :D Hon tyckte att han var väldigt med, och det är väl så jag tycker också.
Så när jag skulle klä på honom för att gå så såg jag en mamma med dotter där, som hade lika dana kläder som Adam, fast i rosa istället för blått, och då slog det mej IGEN. VARFÖR måste alla människor dra upp byxorna på bebisar så att de mer eller mindre sitter i armhålorna??
Jag själv verkligen avskyr att ha byxor för högt upp, så därför drar jag självklart inte upp Adams byxor dit, utan sätter dom på "höften" på honom, och dom sitter kvar fint ändå. Numer gör även Fredrik så, för att jag alltid drog ned byxorna till höften om han satt dom så. Jag fattar inte varför folk envisas med att sätta dom där, utöver att det inte kan vara speciellt skönt, så ser det ju för taskigt ut!

Adam, med byxorna på HÖFTEN.


Tävling.

Nu är jag med i ännu en tävling på mansondusts.blogg.se. Den här gången gäller det glas för varma drycker!
Glasen kommer från Francs.se



För att komma till tävlingen trycker du här.


Varmast.


♥ Fredrik ♥ Adam ♥

Jag älskar dessa två så att det nästan gör ont!
Kan inte beskriva känslan, det är nästan något magiskt,
utan att vara perfekt, för ingenting är väl perfekt?
Hur som helst, så är det en väldigt varm känsla.



Fotograf: Madde Andersson


Det rör på sej.

Ikea, ikea ikea. Japp, jag, Adam, Denice och Melina (plus Denice's svägerska Anna) kom till ikea vid 09:45 och gick där ifrån vid ca 14:30, med en summa på ca 200kr att betala i kassan, det ni! :)
Köpte nya kräkhanddukar, det är alltid bra, och nya skötbädds-skydd, två doftljus och en stekspade som man kan använda i teflonpannan. Lite impad över hur lite det ändå blev :)


Vi började turen med att äta frukost, och vi stanna och fikade en del, och tog det väldigt lugnt, så det var skönt.
Där efter gick vi till Toys r' us, Dennidus skulle byta ett ds-spel, och jag tittade på en del baby-grejer och insåg att min kära Jannicen la ner aaaalldeles för många kronor på Adams julklapp, för shit vad dyr den var, men han verkar iaf uppskatta den :)
Efter det gick vi till systembolaget där jag köpte Mousserande Jordgubbsvin, alkoholfritt, så mumsigt gott. Fick det i födelsedagspresent av Sissi i sommars och det är roligare att dricka än läsk om det är ett speciellt tillfälle!

Sötma=6
Sötma
Fyllighet=3
Fyllighet
Fruktsyra=7
Fruktsyra
  Aperitif
 
Sällskapsdryck
 
Produktbild: Mousserande Jordgubbsvin


När vi fortfarande var på ikea, så ringde mr F och berättade att vi fått biobiljetter av Richard, så det gällde och skynda sej hem, lämna Adda hos mamma och åka och se "snabba cash". Jag tycker att den var skitbra! Sen gillar jag Joel Kinnaman, han är duktig, och har talang. Sen är han lite ögongodis också :) Inte SKITSNYGG, men absolut inte så att jag tittar bort ;)

Imorgon ska jag till jobbet på dagen, sen så skulle Matte och ungarna (Adams farbror +kusiner) titta förbi. De knackade på dörren härom kvällen och Matte hade lovat William att träffa bobor (F) men han var inte hemma. Sen så sa Matte att ungarna kunde stanna medans han hämtade bilen, William ville följa med pappa, men Wilma ville stanna, iaf enda tills hon fick reda på att Adam inte var hemma, då ville hon plötsligt gå med pappa! Hahaha (hon är heeelt galen i bebisar).

Trög natt.

I natt var det trögt. F snarkade så jag trodde att jag skulle strypa honom, han har nog aldrig snarkat så högt och så mycket. Spelade ingen roll vad jag gjorde han vaknade knappt för någonting!
Och Adam har spottat ut nappen hur grymt många gånger som helst, så ligger han och stånkar för att han vill ha den, sen har han liksom legat och sparkat och boxas och hade grymt svårt att komma till ro, inte så att han skrek, men bara väldigt missnöjd.
Men han har nu iaf somnat ordentligt, och sovit några timmar här på fm, så det är väl snart röj igen. :)


En visa.

En visa som jag tycker väldigt mycket om,
som min mamma sjöng för mej och min bror när vi var små.
Den är väldigt sorglig, men i mina ögon (öron?) oerhört vacker...
Och ja, Adam får nu också höra den.

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.




Lite bättre.

Efter lite övervägande har jag väl ändrat mej lite.
Och efter att jag tog kontakt och sa hur jag kände, känns det lite bättre. Kan erkänna att jag är en smula stolt över mej själv, jag sa så som jag kände, och höll inte på å kastade massa skit, som jag har en dum ovana att göra när jag är upprörd. Det kändes bättre, iaf efter ett tag, att få ur mej hur det kändes.

Så om jag får smälta det hela ett tag, och med lite stöd från mr F, så kommer nog även jag säga okej. :)

Din lycka idag, kan bli mitt helvete imorgon.

Ärligt talat, jag hoppas att det inte är så som jag tror just nu.
Jag är hemskt ledsen, det kanske gör dej glad men jag kan inte acceptera det.

Jag har för mycket att förlora på det. Jag kan förlora hur mycket som helst, som betyder dagen för mej just nu.
Jag trodde dessutom att JAG var viktigare för dej än så.

Vet att jag är hemsk, och enormt egoistisk, men faller du så tar du med mej i fallet, och jag har mer än mej själv att tänka på numer, jag har min son, och det är så att han är viktigare än du, för mej. Jag har inte råd att falla, inte nu och inte pga dej och din... obetänksamhet.




Din lycka idag, kan bli mitt helvete imorgon.

Besviken.

En av det absolut värsta sakerna jag vet, är att bli ljugen för. Och nä, vem sjutton tycker att det är kul att få massa lögner uppkörda i ansiktet, det inser jag också, det är bara det att det kryper i kroppen på mej när jag inser att någon ljuger, jag blir så förbannad att jag saknar ord för att beskriva känslan. Min mamma är lika dan så antar att det kommer där ifrån.

Just nu är jag sååå övertygad om att en alldeles för nära person ljugit för mej, om en så jävla onödig grej, som det inte finns en enda jävla anledning i världen att ljuga om, när situationen varit omvänd så har jag varit så väldigt mycket tvärtom, kanske nästan för mycket...
Och det här gör mej galen. Jag misstänkte det redan från den sekunden h*n spottat ut det, men så tänkte jag att jag kanske hade fel, men så igår så fick jag mer vatten på kvarnen. Nä, VET fortfarande inte säkert, men känner så otroligt tydligt i kroppen att någonting är fel. Och detta gör mej GALEN! Jag kan liksom inte släppa det, samtidigt har jag inte energi nog att konfrontera personen i fråga, och egentligen inte lust heller. Jag tänker nog köra den fula metoden att fullständigt ignorera...

Eller jo, det kanske finns lite anledning till att ljuga, men det vet inte h*n. H*n vet inte om vad jag tycker, men om personen hade 'frågat' mej så hade den vetat. Men nu vet den inte, och borde inte personen ifråga fatta att jag inte är så dum i huvudet att jag inte misstänker något?? Men alla runtomkring kommer tycka att det är sååååå bra, men inte jag. JAG TYCKER INTE ATT DET KOMMER BLI BRA!
Det är så dumt, eller KAN bli så dumt, och vem kommer bli indragen i skiten sen?? Jo, jag.
Fan jag har ingen lust, mår för tillfället redan skit som det är, och det här gör inte saken bättre.


Jag fattar bara inte, varför ljuga för en av de personer som står en närmast?! Är det inte dom man ska lita på, och öppna sej för??
Visst, det är ärligt talat en sak att låta bli att säga, men att formligen ljuga... ÅÅÅÅH, det stör mej så mycket. Och nä, man behöver inte berätta allt för en, bara för att man stå nära, men aaah, lögnen bara retar mej i ögat som en snigel.


Dra åt helvete, är sånt viktigare än mej och Adam, så visst, go for it! Men du behöver inte sitta här sen och låtsas som allt är som vanligt.

Namnnapp-tävling.







"Jag är med och tävlar om valfritt 3-pack

namnnappar från Namnnappen.se
Muppsan´s blogg, var med du oxå"

Tävling.

Jag är med i en till tävling!

'' Jag tävlar hos Rebecca om en valfri lundmyr of sweden body.
För att komma direkt till tävlingen, tryck HÄR''



Tävlingar.

Nu är jag med i två tävlingar på mansondusts.blogg.se

Jag tycker att ni också bör vara med i dessa tävlingar!

Den ena är ett namnhalsband från pärlsmycken.com och för att komma till tävlingen klickar du här



Det andra är en skötväska från willvindesign.se och om du vill vara med och tävla så trycker du häär.


Nova.

Den 8:e december tog vi bort Nova.
Det betyder att vi haft henne i nästan exakt 2år.
Anledningen till att vi tog bort henne var för att vi fick en liten son den 3:e december, och hon fixade det helt enkelt inte, hon var något sjukt stressad och hon blev det på en gång, så fort vi kom hem från bb. 
Jag har funderat mycket på om det var rätt beslut att avliva henne, då man istället skulle hittat ett hem åt henne, men ju mer jag funderar desto mer övertygad är jag om att det var rätt beslut. VEM hade man kunnat placera om henne till, som man vet aldrig skulle utsätta henne för stressen att INTE bita ett barn? Vem skulle kunna lära sej läsa henne, och se hennes signaler, så att man skulle kunna avvärja en sådan situation? Det är inte värt att riskera, varken för oss, de ev. nya ägarna, den hon biter och ärligt talat framför allt inte för henne själv!

Även fast jag vet allt det där, så gör det så sjukt ont i mitt hjärta. Jag saknar henne helt enormt mycket, varje dag. Jag har insett nu när hon är borta, att hon tog vääldigt mycket plats, men hon var så härlig. Var alltid alltid med. Kommer aldrig glömma när jag drog ned all tapet i hallen, när hon tog emot varje tapetbit som jag släppte! Och hon var så enormt lojal. Och glad. Hon viftade tametusan JÄMT på svansen. Så fort hon fick lite uppmärksamhet, så viftade hon på svarren.
Och vad hon tyckte om mamma! Jag har aldrig sett en hund tycka om någon så mycket, när det inte är dens ägare! Blickarna hon gav mamma innehöll så otroligt mycket värme!


Jag önskar så att hon kunde tyckt om barn, att hon kunde ha varit här och delat det här med oss. Jag ser antagligen väldigt mycket som var positivt med henne, och glömmer nog mycket av det som var jobbigt men jag trodde någonstans att såhär en månad efteråt att det skulle kännas lättare, att det skulle kännas ett steg mindre tungt, men det gör det inte. Jag gråter fortfarande tunga tårar, och känner fortfarande klumpen i hjärtat av saknad. Jag ser fortfarande bilderna av hur hon ligger på bordet, och precis tagit sitt sista andetag, jag ser fortfarande hennes reaktion på det lugnande medlet. Jag har fortfarande bilderna på hornhinnan, och jag gråter fortfarande så fort jag låter mej känna efter.

En dag Nova, så kommer jag efter, och jag lovar att leta efter dej tills jag hittar dej! Jag saknar dej.

♥ 20070929 - 20091208 ♥


 
Den första och den absolut sista bilden av Nova.


År 2009.

1. Gjorde du något år 2009 som du aldrig gjort förut? Födde barn.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag brukar aldrig avlägga nyårslöften, eller har inte gjort på bra många år, och så var även fallet nyåret 08/09
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en hel hög. Alla kanske jag inte umgås med, men ändå. Loket fick sin Lo, Carro sin Millie, Linda sin Alice, Alexandra sin Julia. Denice Jansson sin Emelie, Denice Westling sin Melina, Sofie sin Isolde, säkert flera som jag inte har koll på. Alla verkade iaf få flickor, utom jag :)
4. Dog någon som stod dig nära? Mjo. Min älskade ♥Nova♥ 070929-091208. Och även Diesel och Gidja.
5. Vilka länder besökte du? Hum, den var svår. Sverige, endast. Om man inte räknar med Mellerud /Dals rostock :p 
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Lite mer stabiltet i vardagen.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 3 december, då jag födde min son!
8. Vad var din största framgång 2009? Att jag har växt och mognat något enormt.
9. Största misstaget? Att jag var på väg att slänga bort någon jag älskar. Och att jag är alldeles för godtrogen!!!
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Ja, kräkts i nära 5-6månader.
11. Bästa köpet? hum, vet ärligt talat inte.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Betala skulder känns det som :p
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Min kontakt med bror! Det har betytt helt sjukt mycket! ♥
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? -
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och ärligt talat. Har varit otroligt förtvivlad i havet av alla penningproblem, men samtidigt varit betydligt mindre deprimerad!
16. Vad önskar du att du gjort mer? Stått på mej. Satt punkt, och sagt "stopp! det här är inte okej!"
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Kräkts. Det förstörde väldigt mycket, gjorde mej än mej förtvivlad och orkeslös, men ändå fanns inget jag kunde gjort för att förändrat just det.
18. Hur tillbringade du julen? Hemma hos mina svärföräldrar, med min son i famnen ;)
19. Blev du kär i år? Ja, inte i någon ny, utan på nytt.
20. Favoritprogram på TV? Desperate Housewifes.
21. Bästa boken du läste i år? Vet ärligt talat inte. Plöjt igenom måånga böcker detta år, då mycket tid tillbringades i sängen.
22. Största musikaliska upptäckten? Haha, tänkte skriva att jag INTE kan sjunga, men det är inget jag upptäckt nu, det har jag vetat länge :p Men Adam tycks ju gilla min sångröst ändå ^^,
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Mina lacostskor!
25. Något du önskade dig men inte fick? Har nog inte önskat mej så jättemycket, men fått mycket mer än jag trott, på olika sätt.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Först storhandlade jag och E1 på Maxi, fick skjuts hem av Lottie, sen bjöd jag Johan och Fredrik på middag, för att ha en myskväll med de två och Lottie.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Betydligt mindre kräkningar, så jag kunnat jobba ordentligt, och haft ordning på min ekonomi, och om andra betalat det som de skulle.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Lössittande? Eller haha, mycket var mkt åtsittande i slutet av året :)
29. Vad fick dig att må bra? Fyra personer som gjort mitt år betydligt lättare! Min mamma, min bror, Jannicen och Lottie! Utan er hade jag gått under, det är jag helt övertygad om.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? -
31. Vem saknade du? I våras, typ april, maj och även juni; Fredrik. Annars Lottie. Önskar att hon bodde närmare. Eller att man åtminstone kunde hälsa på varandra oftare.
32. De bästa nya människorna du träffade? Gamla "bekanta" men med en ny kontakt. Vad mycket som förändras iom att man är gravid och ska ha barn.


Kräks-bajs!

Jag har varit kräkfri i flera dagar, och var så himla glad. Jag tänkte att nu äntligen kan jag börja leva igen.
Ja, ellerhur! De rara kräkningarna kom tillbaka idag. Jag ville bara gråta!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0