Matte's egna lockness! :D
Dagen har varit väldigt bra! Med vissa undantag. Jag vaknade morgonen med ett stycke Marcus som tyckte att det var dags att kliva upp och kolla på tv, bla Jimmie's dotters älsklingsprogram DOOORA! Och lite läroprogram så nu är jag galet mycket visare! :p
Sen åkte jag till pysko, och det gick sjutton så bra! Det kändes verkligen kanon!
Därefter åkte jag och mama till Haninge och skulle rönka Alva, det gick inte alls som vi tänkt oss... Det kan finnas risk för att bebbarna är...icke levande. Eller så kan det ha blivit en fördröjning, så att man inte ser skeletten än.
När vi väl tagit oss ut från djurkliniken så åkte vi ut och promenerade med hundarna 'Ludvik, Alva och Nova'. De hittade en lite skogssjö att bada, eller sjö och sjö,stundtals tyckte jag mest att dom såg ut som dymonster, men kul hade dom iaf, särskilt Nova :)
- 
- 
- 
För övrigt så har Maja blivit moster, till ungar som är födda 31/7! Klicka här för att se bilder på det underbara liven!
Jag är riktigt nyfiken på "I'm a big bad girl two" och skulle jag i framtiden få henne så leker jag med namnen: Lova, Louise, Lovika (efter deras gammelmoster) eller Fiona. Kanske Olivia.
Men som sagt, det är ett tag innan det skulle bli aktuellt, men Maja behöver en kompis, dessutom har Mari lovat att vi kan fixa fram en lösning på pengar.
Sen åkte jag till pysko, och det gick sjutton så bra! Det kändes verkligen kanon!
Därefter åkte jag och mama till Haninge och skulle rönka Alva, det gick inte alls som vi tänkt oss... Det kan finnas risk för att bebbarna är...icke levande. Eller så kan det ha blivit en fördröjning, så att man inte ser skeletten än.
När vi väl tagit oss ut från djurkliniken så åkte vi ut och promenerade med hundarna 'Ludvik, Alva och Nova'. De hittade en lite skogssjö att bada, eller sjö och sjö,stundtals tyckte jag mest att dom såg ut som dymonster, men kul hade dom iaf, särskilt Nova :)
- - - För övrigt så har Maja blivit moster, till ungar som är födda 31/7! Klicka här för att se bilder på det underbara liven!
Jag är riktigt nyfiken på "I'm a big bad girl two" och skulle jag i framtiden få henne så leker jag med namnen: Lova, Louise, Lovika (efter deras gammelmoster) eller Fiona. Kanske Olivia.
Men som sagt, det är ett tag innan det skulle bli aktuellt, men Maja behöver en kompis, dessutom har Mari lovat att vi kan fixa fram en lösning på pengar.
Drömmar...
Precis det som jag var så rädd för har hänt. L (inte L som i Lottie...) är inte säker på att hyra ut lägenheten. Utan tänkte nog sälja den istället. Fan. Nu har jag ställt in mej på att flytta. Ställt in mina drömmar på det. Jag tänker på det hela tiden, iaf vädigt ofta när jag är ensam.
Jag drömmer att få hata väckarklockan, när den ringer för att man ska upp till jobbet. Jag drömmer om att få vara astrött efter en arbetsdag och vara TVUNGEN att laga mat. Dessutom har jag drömt om att ha 8 tassar springandes vid fötterna, ibland 12st.
Shit. Jag hatar drömmar.
Idag har jag varit och ätit hos min mormor, hon är ganska gullig hon. Hon är en tuff gammal tant, precis som en sån mormor jag vill ha <3
Sedan åkte jag ut till Enhörna med Ida och Alex, och spelade brännboll. Ja, inte tråkisarna I&A, de tittade bara på, men jag! Jag spelade för fulla muggar! Offrade mej tom för att försöka ta lyra, så mina byxor är alldeles leriga, det är härligt det :p
De senaste dagarna har inte allt gjort lika ont som tidigare, kanske för att jag ersatte smärtan med drömmar? Har liksom gått lite lättare än på mycket länge. Har haft lite lättare att vakna på morgonen, lite lättare att röra på mej och mycket mindre ångest.
Hoppas det fortsätter såhär ett tag till, det är skönt.
Nu ska jag ta och skicka iväg ett mail till världens bästa uppfödare, sen ska jag nog sova. Tjiniling!
Jag drömmer att få hata väckarklockan, när den ringer för att man ska upp till jobbet. Jag drömmer om att få vara astrött efter en arbetsdag och vara TVUNGEN att laga mat. Dessutom har jag drömt om att ha 8 tassar springandes vid fötterna, ibland 12st.
Shit. Jag hatar drömmar.
Idag har jag varit och ätit hos min mormor, hon är ganska gullig hon. Hon är en tuff gammal tant, precis som en sån mormor jag vill ha <3
Sedan åkte jag ut till Enhörna med Ida och Alex, och spelade brännboll. Ja, inte tråkisarna I&A, de tittade bara på, men jag! Jag spelade för fulla muggar! Offrade mej tom för att försöka ta lyra, så mina byxor är alldeles leriga, det är härligt det :p
De senaste dagarna har inte allt gjort lika ont som tidigare, kanske för att jag ersatte smärtan med drömmar? Har liksom gått lite lättare än på mycket länge. Har haft lite lättare att vakna på morgonen, lite lättare att röra på mej och mycket mindre ångest.
Hoppas det fortsätter såhär ett tag till, det är skönt.
Nu ska jag ta och skicka iväg ett mail till världens bästa uppfödare, sen ska jag nog sova. Tjiniling!
Drömmar, framtid och osäkerhet?
Jag känner mej så otroligt förvirrad. En så otroligt stor del av mej vill flytta, och fixa i ordning mej själv, och en liten del av mej vill stanna kvar här. Problemet är att den liiilla del av mej som vill stanna, har jävligt stark röst.
Jag tror att jag skulle må riktigt bra av att flytta. Men det är så mycket att fixa då.
Imorgon kommer jag för första gången söka jobb, på riktigt, på allvar. Har ju inte behövt tidigare. Dessutom alla jobb som jag sökt har jag ju fått, dvs 3/3. Jag vet ju hur det "brukar" vara... att man inte brukar få jobb, får söka ca miljoner jobb för att få ett.
Men jag har iaf. skrivit i ordning ett cv, sen får vi se.
Grejen är den, jag vet ju inte ens om jag klarar att jobba. Nu har det gått ett tag sedan jag jobbade sist, och... ja... tänk om jag totalt misslyckas... Då skiter det sej. Men jag måste klara det. Jag kan ju inte sitta här resten av mitt liv. Och 'leta' nya lägenheter.
Jag vill ha mitt, mitt eget, mitt jobb, min katt och mitt liv. Jag vill inte vara såhär längre! Jag vill inte vara sjuk.
Jag vill inte sitta i någon annans hem, med någon annans saker, och aldrig komma någonstans med mitt liv.
Nu har mina drömmar kommit igång! Och saken är ju den, även fast jag aldrig kommer klara av att jobba igen, kan jag ju alltid, alltid söka.
Imorgon börjar vardagen igen, och det ska bli såååå skönt. Jag har verkligen väntat. Härligt!
Jag tror att jag skulle må riktigt bra av att flytta. Men det är så mycket att fixa då.
Imorgon kommer jag för första gången söka jobb, på riktigt, på allvar. Har ju inte behövt tidigare. Dessutom alla jobb som jag sökt har jag ju fått, dvs 3/3. Jag vet ju hur det "brukar" vara... att man inte brukar få jobb, får söka ca miljoner jobb för att få ett.
Men jag har iaf. skrivit i ordning ett cv, sen får vi se.
Grejen är den, jag vet ju inte ens om jag klarar att jobba. Nu har det gått ett tag sedan jag jobbade sist, och... ja... tänk om jag totalt misslyckas... Då skiter det sej. Men jag måste klara det. Jag kan ju inte sitta här resten av mitt liv. Och 'leta' nya lägenheter.
Jag vill ha mitt, mitt eget, mitt jobb, min katt och mitt liv. Jag vill inte vara såhär längre! Jag vill inte vara sjuk.
Jag vill inte sitta i någon annans hem, med någon annans saker, och aldrig komma någonstans med mitt liv.
Nu har mina drömmar kommit igång! Och saken är ju den, även fast jag aldrig kommer klara av att jobba igen, kan jag ju alltid, alltid söka.
Imorgon börjar vardagen igen, och det ska bli såååå skönt. Jag har verkligen väntat. Härligt!
Dagens stora ...
Dagens stora date var Sanna&Leo, +min mamma. Vi var ute i skogen vid Lida, och gjorde lite spårruta till hundarna (Nova och Leo). Det var kanonkul, Leo var kanon, min mamma verkade uppskatta hans arbetsförmåga. Sanna verkade glad, och min Nova, ja det märktes att hon har varit med förr :)
Nu på kvällen åkte vi hem till Matte&Sissi, vi var bjudna på middag där. Även Ellinor kom upp. Det var tokmysigt, och ganska lugnt. Sedan spelade vi lite Guitar Hero. Jag fegade lite från början, men sen så spelade även jag och hade askul efter ett tag. Korridinationen på fingrarna sattes verkligen på spel, och det märkes att jag inte spelat fotboll på länge. Men kul var det, och jag var betydligt bättre än vad jag trodde efter ett tag iaf. Okej, nu ska jag nog inte överdriva här, sååå jävla bra var jag ju inte, men jag trodde att jag inte skulle kunna ett enda dugg och så var det inte.
Imorgon tänkte jag tillbringa min natt i min lägenhet, tillsammans med Ellinor, hoppas det blir så trevligt som jag hoppas på...
Det är även eventuellt en del lite större förändringar på gång. Det kommer antagligen vara ett stort steg framåt, men fasiken (fasissen som William sa... :D) vad ont det kommer
Wilma
Wilma Nikita Linnéa
2007 11 06
2007 11 06
Älskar?
Jag blir så fruktansvärt faschinerad över människor som kan älska någon efter en piss-kvart! Jag tyckte att jag kände det TIDIGT för Fredrik, efter endast 4månader förhållande, några fler inkl 'dejtandet'. Jag var rädd att jag hade fel då, men nu senare så har jag insett att det kom så pass snabbt.
Jag förstår att vissa människor har lättare att få känslor än andra, men älska! Älska är ju någonting, för mej, så fruktansvärt starkt!
Tyvärr så måste jag erkänna att jag också sagt "jag älskar dej" bara sådär, och utan att riktigt, riktigt mena det, men jag var under 15, och kan skylla på omognad.
Det verkar vara så otroligt lätt att missbruka ordet älskar.
Jag älskar en del av mina vänner. Jag älskar delar av min familj. Jag älskar Fredrik. Jag älskar hundarna och Maja.
Det tycker jag känns mycket. Jag känner att jag kanske älskar "för mycket". Men dem jag älskar, ja, dom älskar jag verkligen!
Det finns endast en person som jag har älskat, som jag idag ärligt kan säga att jag inte älskar längre. För har man väl börjat älska någon, ja då tar det väl inte bara slut sådär över en dag?
Snälla, sluta missbruka 'älskar'. Det är så mycket mer värdefullt än så!
Jag förstår att vissa människor har lättare att få känslor än andra, men älska! Älska är ju någonting, för mej, så fruktansvärt starkt!
Tyvärr så måste jag erkänna att jag också sagt "jag älskar dej" bara sådär, och utan att riktigt, riktigt mena det, men jag var under 15, och kan skylla på omognad.
Det verkar vara så otroligt lätt att missbruka ordet älskar.
Jag älskar en del av mina vänner. Jag älskar delar av min familj. Jag älskar Fredrik. Jag älskar hundarna och Maja.
Det tycker jag känns mycket. Jag känner att jag kanske älskar "för mycket". Men dem jag älskar, ja, dom älskar jag verkligen!
Det finns endast en person som jag har älskat, som jag idag ärligt kan säga att jag inte älskar längre. För har man väl börjat älska någon, ja då tar det väl inte bara slut sådär över en dag?
Snälla, sluta missbruka 'älskar'. Det är så mycket mer värdefullt än så!
Jovars.
Hemma. Hemma? Jo, i Tullinge.
Jag hade det verkligen bra när jag var borta. Kände mej mycket mer..? Lättsint? Det mesta kändes bättre. Hela jag mådde bättre, trots smärtorna i kroppen. Det var där nere jag bestämde mej.
Hum. Jag och Fredrik har det rätt krasst, för att tala milt. Eller så kanske vi har det jättebra? Så vi talar om att organisera om lite... vi får se hur det blir i slutänden.
Har kollat på hus och tomter neråt i landet. Och efter jobb. Jag vill ju börja jobba. Fixar inte att vara hemma mer. Vill prestera något. Och om jag ändå ska förändra lite, så kan jag väl lika gärna slå på stort, eller hur?
Äsch, det kanske mest är ploj, men det är kul att drömma. Och kika.
Jag skulle vilja tillbringa längre tid på Bråkatorp, det var fett skönt :)
Jag hade det verkligen bra när jag var borta. Kände mej mycket mer..? Lättsint? Det mesta kändes bättre. Hela jag mådde bättre, trots smärtorna i kroppen. Det var där nere jag bestämde mej.
Hum. Jag och Fredrik har det rätt krasst, för att tala milt. Eller så kanske vi har det jättebra? Så vi talar om att organisera om lite... vi får se hur det blir i slutänden.
Har kollat på hus och tomter neråt i landet. Och efter jobb. Jag vill ju börja jobba. Fixar inte att vara hemma mer. Vill prestera något. Och om jag ändå ska förändra lite, så kan jag väl lika gärna slå på stort, eller hur?
Äsch, det kanske mest är ploj, men det är kul att drömma. Och kika.
Jag skulle vilja tillbringa längre tid på Bråkatorp, det var fett skönt :)
I ingenmansland; Bråkatorp, Alingsås.
Senaste update från Bråkatorp, Alingsås.
Jag kom ned vid ca 10:45, mamma och jag åkte runt lite, stannade och tog en glass och jag insåg att Ludvik verkade må riktigt, riktigt bra. När vi kom fram till Anne, så kände jag ett stygn av avund när jag såg hennes tomt.
Så dagen har vi tillbringat här. Bara. Så skönt. Inte gjort något annat än slöat och varit i skogen med hundarna. Anne har ju en hovawart-tik; Bråka och en labbe-tik; Kaxa, varav den sistnämnda är en omplacering, och jag fick gåshud när jag hörde hur hon haft det....
Nu ska jag bli bästa kompis med kudden, sov endast 4timmar i natt, då jag var tvungen att vara uppe och se ifall jag vunnit biljetten hit eller ej.
Förresten, om man sitter i en sk. tyst vagn, borde inte föräldrar till ung-jävlar be barnen vara lite tystare när dom gapar, bråkar med sina syskon och även sänka när de ser på film, på deras bärbara dvd, vilket blev ännu ett fight om vilken film de skulle se, eftersom den lille ville se SIN film, medans dom stora skulle se sin, och de kunde inte se på varsin eftersom ena mamman glömt deras bärbara dvd hemma. För det vette faan, hur jag och alla andra överlevde innan gameboy och den bärbara dvd:ns tid... Eller snarare hur våra föräldrar överlevde, då det var en "sååååån bra barnvakt!" ........ För att själva aktivera sina barn, eller uppfostra dem så att de åtminstone kan ha liite lägre samtalsvolym vid en ev. tillsägning, ja det vore ju... rena helvetet?
Halv-dålig.
Efter prominixen med mops-incidenten så åkte jag och Fredrik till Ica Maxi och inhandlade lite ondöigt skit och en del nödvändigt. Jag fick mr. F att köpa nytt hundfoder, Magnusson. Så nu får vi se hur hundarna reagerar på det. Akilles vägrade äta av den Hallan som fanns i hans skål, han verkade uppskatta det nya. Och det är ju alltid något, bara han inte blir dålig i magen nu, det skulle inte vara så spännande.
När vi kom hem från Maxi gick jag och la mej, mådde så galet illa och till slut så kräktes jag. Därefter sov jag ett bra tag. Fredrik väckte mej när han nästan var klar med maten, och berättade att Richard var här, så vi åt smaskens bakpotatis och fläskfilé, med en del röror. MUMS!
Sen tillbringade jag resten av gårdagen med att prata med Angelica och hade ruggigt kul, prata om allt som händer, sånt som bara hon och jag vet och förstår! :p
Inatt drömde jag att jag och Jannicen var på fest, så skulle jag låna kläder av henne och hon kom med en ikea-påse (internskämt), när jag vaknade så skrattade jag ihjäl mej. :D :D
Nej, nu ska jag ta ut hundarna.
När vi kom hem från Maxi gick jag och la mej, mådde så galet illa och till slut så kräktes jag. Därefter sov jag ett bra tag. Fredrik väckte mej när han nästan var klar med maten, och berättade att Richard var här, så vi åt smaskens bakpotatis och fläskfilé, med en del röror. MUMS!
Sen tillbringade jag resten av gårdagen med att prata med Angelica och hade ruggigt kul, prata om allt som händer, sånt som bara hon och jag vet och förstår! :p
Inatt drömde jag att jag och Jannicen var på fest, så skulle jag låna kläder av henne och hon kom med en ikea-påse (internskämt), när jag vaknade så skrattade jag ihjäl mej. :D :D
Nej, nu ska jag ta ut hundarna.
Den skällande mopsen.
Jag, hundarna och hundarna's husse var ute på en lunch-prominix. Så kommer vi runt fotbollsplanen nere vid skolan, så börjar en mops skälla ut oss, på andra sidan buskarna. På andra sidan kopplet finns en liten pojke, ca 7-8år? som håller krampaktigt i kopplet. F och Nova går före, eftersom F har onda aningar, medans jag låter Akilles gå och snosa, wtf det är ju bara en mops, den borde ju ungen kunna hålla...? Akilles spänner sej lite, men inget mer. Så plötsligt hör jag ett gällt skrik och förstår att mopsen är på väg. Jag vänder mej hastigt om, och tvingar Akilles att ställa sej bakom mina ben samtidigt som jag blir skitförbannad och vrålar till ungen "VAFAAN ÄR DET FÖR FEEL PÅ DEJ!? DU MÅSTE JU HÅLLA I HUNDJÄVELN!!!" Ungen rusade efter men stannar upp när den lilla hunden är ca 2meter ifrån mej, och står kvar, medans en annan unge skriker "Nej! Nej!" Så där står jag med en såndär kamphund, i en hemsk, vidrig MUNKORG (nosgrimma) med en hetsig mops framför mej och "ägarna" står bara och tittar. Jag hinner tänka att jag måste sparka på hunden om den kommer närmare eller att jag får typ kasta bort den. Så skriker jag igen på ungen "TA HUNDEN DÅ!!!".
Då springer han fram och säger förlåt igen, och tar hunden.
Nej, egentligen är det väl inte ungen fels. Det är väl den/de ansvarande vuxnas fel; om ungen inte kan hålla i hund-jäveln, varför släpper de då ut dem med hunden?! För hade det hänt något, då hade det minsann varit vårat och dom hemska kamphundarnas fel. För vi hade ju våra kopplade, och våra var ju tysta när de blev utskällda av mopsen, och vi kunde ju hålla våra hundar, så det är klart att det hade blivit vårat fel.
Usch, jag blev lite upprörd. Mest upprörd blir jag nog såhär efteråt på hundägaren. Som jag anser är oansvarig.
Då springer han fram och säger förlåt igen, och tar hunden.
Nej, egentligen är det väl inte ungen fels. Det är väl den/de ansvarande vuxnas fel; om ungen inte kan hålla i hund-jäveln, varför släpper de då ut dem med hunden?! För hade det hänt något, då hade det minsann varit vårat och dom hemska kamphundarnas fel. För vi hade ju våra kopplade, och våra var ju tysta när de blev utskällda av mopsen, och vi kunde ju hålla våra hundar, så det är klart att det hade blivit vårat fel.
Usch, jag blev lite upprörd. Mest upprörd blir jag nog såhär efteråt på hundägaren. Som jag anser är oansvarig.
...
Vet ni? Jag är så förbannat less på att höra "det här är bra för dej", "gör si, gör så", "Du MÅSTE göra..."!
Jag vill inte höra. Jag vill inte veta. Jag har kämpat ARSLET av mej, i en veckas tid, men det var totalt meningslöst, för allt som jag försökt med, det spelar ingen roll! Helt totalt skit, för det spelar ingen roll, det kommer aldrig bli bra i slutändan som jag så mycket har hoppats på.
På två dagar har jag förlorattvå en otroligt betydelsefull person i mitt liv. Pga mej. Mej. Mej. Mej. Dessutom har jag försökt göra något som jag inte klarar. Att vara något.
Jag känner mej ungefär lika knäckt som hösten/vintern 2005. För att jag vet att så mycket beror på mej. För att jag inte kan vara som jag önskade. För att problemet är MITT. Problemet är jag.
De senaste 9dagarna har präglats av galet mycket mardrömmar, ångest, berg-och-dal-bana, trötthet och smärta. Det räcker nu, det går inte längre. JAG vill inte längre.
Jag vill inte höra. Jag vill inte veta. Jag har kämpat ARSLET av mej, i en veckas tid, men det var totalt meningslöst, för allt som jag försökt med, det spelar ingen roll! Helt totalt skit, för det spelar ingen roll, det kommer aldrig bli bra i slutändan som jag så mycket har hoppats på.
På två dagar har jag förlorat
Jag känner mej ungefär lika knäckt som hösten/vintern 2005. För att jag vet att så mycket beror på mej. För att jag inte kan vara som jag önskade. För att problemet är MITT. Problemet är jag.
De senaste 9dagarna har präglats av galet mycket mardrömmar, ångest, berg-och-dal-bana, trötthet och smärta. Det räcker nu, det går inte längre. JAG vill inte längre.
Det här är ingen rubrik!
Jaha, nu har jag äntligen kommit hem från changis. Fast det har känts riktigt, riktigt bra, trots en hel del hemlängtan. Tror även att Nova hjälpte till på traven, vad det gäller trivsamheten.
Hon sprang lös på hela deras tomt och njöt av friheten. Hon har inte muckat med en enda liten hund, eller nej nu ljög jag. Hon muckade med Bianca, en äcklig liten irl. terrier, men det gjorde inte så mkt. Fast jag sa ju till henne.
Jag och Leif kom överrens om att jag skulle vara där nästa vecka med.
När jag äntligen kom hem, så satte jag mej i soffan, och blev sittande resten av kvällen. SÅ JÄVLA SLUT! Men mamma och Linda kom upp, och det var trevligt. Sedan kollade jag och Fredrik på en Beck-film, sen så gick jag ut med min pudding. Akilles då. Han har blivit jävligt snygg sedan han kom hem från Ellinor, eller sedan han kom hem var fel uttryckt, när han var HOS Ellinor. Varje steg han tar så ser man alla hans muskler, och alla hans nerver i bakbenen! Han är riktigt uppdragen i midjan (min mamma påstod att han var på gränsen till mullig förut, men phft! Vilken dynga :p) och har bra kondis. När vi kom till solskensvägen (fråga inte varför jag skrev vart, ni vet säkert ändå inte vart det ligger men men) så tränade vi lydnad, och det gick skitbra! Han gick KANONFINT, hans matte blir tåååå toolt! :D
Nu ska jag hoppa in i duschen, och sedan dyka ned i säng. Borde antagligen sovit nu, men blev tvungen att betala några räkningar, lite sent om sider, så jag prioterade. Sedan har jag äntligen betalat Fredrik 1000kr för den här månaden, men han vet bara om 500 än så länge. Blir nog en glad överraskning för honom :)
Sov gott.
Hon sprang lös på hela deras tomt och njöt av friheten. Hon har inte muckat med en enda liten hund, eller nej nu ljög jag. Hon muckade med Bianca, en äcklig liten irl. terrier, men det gjorde inte så mkt. Fast jag sa ju till henne.
Jag och Leif kom överrens om att jag skulle vara där nästa vecka med.
När jag äntligen kom hem, så satte jag mej i soffan, och blev sittande resten av kvällen. SÅ JÄVLA SLUT! Men mamma och Linda kom upp, och det var trevligt. Sedan kollade jag och Fredrik på en Beck-film, sen så gick jag ut med min pudding. Akilles då. Han har blivit jävligt snygg sedan han kom hem från Ellinor, eller sedan han kom hem var fel uttryckt, när han var HOS Ellinor. Varje steg han tar så ser man alla hans muskler, och alla hans nerver i bakbenen! Han är riktigt uppdragen i midjan (min mamma påstod att han var på gränsen till mullig förut, men phft! Vilken dynga :p) och har bra kondis. När vi kom till solskensvägen (fråga inte varför jag skrev vart, ni vet säkert ändå inte vart det ligger men men) så tränade vi lydnad, och det gick skitbra! Han gick KANONFINT, hans matte blir tåååå toolt! :D
Nu ska jag hoppa in i duschen, och sedan dyka ned i säng. Borde antagligen sovit nu, men blev tvungen att betala några räkningar, lite sent om sider, så jag prioterade. Sedan har jag äntligen betalat Fredrik 1000kr för den här månaden, men han vet bara om 500 än så länge. Blir nog en glad överraskning för honom :)
Sov gott.
Changis igen.
Ja, nu håller jag Angelica sällskap i Täbykyrkby igen. Jag hjälpte henne med hundarna, iaf. de på storhund. Men jag är så galet trött, sov väldigt lite i natt. Kunde inte sova, dessutom så höll Nova på å strulade, hade lust att strypa henne, men icke, hon lever fortfarande :p
Den som tycker att Greyhounds är fula, måste ju se en Italiensk vinthund, dom är värre!
Den som tycker att Greyhounds är fula, måste ju se en Italiensk vinthund, dom är värre!
Text.
"Jag mår dåligt mestadels av min tid. Har ångest. Har dödslängtan. Lider av olika nojjor. Är känslig. Svårt att sova. Har en ständig oro och nervositet i min kropp. Lider av hemska humörsvägningar som går ut över mig själv och även andra. Vill helst inte göra något alls. Allt känns oftast bara jobbigt. Gör jag något blir jag helt slut i flera dagar efter.
Undviker folk. Känner mig totalt osocial. Livet känns tungt. Funderar mycket på livets mening. Känner mig totalt misslyckad som flickvän, kompis och som person. Hela min personlighet suger. Jag hatar mig själva. Känner mestadels inget värde i någonting och detta påverkar mig djupt.
Själen känns som ett djupt sargat sår. Känner att jag är till besvär och att jag stör. är för det mesta i vägen känns det som. Har inget värde alls och förstår inte dem som säger att jag är bra, snäll och underbar. Allt positivt studsar tillbax. Men jag är bra på att anta en mask.
Man kan väl sammanfatta det hela med att jag mått dåligt i hela mitt liv med vissa undantagsperioder. Har inte förstått att det varit ett "konstigt" liv jag levt. Trodde alla hade det likadant. Att alla tampades med dessa konstiga och turbulenta känslor inombords. Dödslängtan. Saknad efter något man inte kan sätta fingret på. Ett liv i destruktivitet har inte varit något konstigt har jag tyckt. Har inte ens tänkt tanken att det skulle kunna vara på något annat sätt."
Varför jag har funderat över borderline?
Hum, ja undra varför...
Hum, ja undra varför...
Texten är hämtad här ifrån.
Akilles.
Självklart kunde inte djuren vara med när vi höll på i hallen, vilket Akilles fann mycket störande. =)
HAHA, han ser för tuff ut när han står sådär! :)
Det är liksom inte så att han gjort så en gång, utan han gör det verkligen gång på gång på gång.
Han kan även göra så om vi ställer för ett galler när han vill komma in.
Sitter han i en bilbur, (särskilt den i mammas förra bil, med mindre rutor) så trycker han nosen i mot, så kan han knappt kan andas, så han låter som en liten gris. Men matte älskar honom i alla fall. <3
Här händer det grejor!
Oj, här händer det grejor!!
Idag har vi rivit ut plastmattan i hallen, jag har målat hela stora väggen (med grundfärg en andra gång) och Fredrik håller nu på att lägga klinkers.
Igår så satte Fredrik och Richard dit lådorna, som tidigare har krånglar eftersom man får borra nya hål, för att vi har dämpning, (det har vi på alla lådor och skåp, förutom hörnskåpen uppe och nere)men det fixade dom som sagt igår. Det som är kvar nu (innan vi tänker värdera om lght): Måla köket; Väggar+tak, måla hallen, lägga trägolvet i hallen, det är nog det som kommer ta längst tid, på sitt sätt eftersom man först ska lägga "fiskbenen", sedan måste man vänta på att det torkar och sätter sej innan man kan lägga frisen, därefter är det lackningen som är kvar, om vi inte oljar, vet inte riktigt vilket vi tar.
Det skulle vara så galet skönt att få klart. Vi vill ju göra i ordning badrum, och även tapetsera om sovrummet (igen), men det är inget som kommer göras innan omvärderingen. När den är gjord, kan man baka in topplånet i lägenheten och på så sätt sänka kostnaderna rejält, plus binda räntorna som nu ska stiga. Lite bråttom känns det! Men det är kul att se förändringarna, mot när vi först kollade på lägenheten. Kan visa före och efter bilder när det mesta är klart =)
Idag har vi rivit ut plastmattan i hallen, jag har målat hela stora väggen (med grundfärg en andra gång) och Fredrik håller nu på att lägga klinkers.
Igår så satte Fredrik och Richard dit lådorna, som tidigare har krånglar eftersom man får borra nya hål, för att vi har dämpning, (det har vi på alla lådor och skåp, förutom hörnskåpen uppe och nere)men det fixade dom som sagt igår. Det som är kvar nu (innan vi tänker värdera om lght): Måla köket; Väggar+tak, måla hallen, lägga trägolvet i hallen, det är nog det som kommer ta längst tid, på sitt sätt eftersom man först ska lägga "fiskbenen", sedan måste man vänta på att det torkar och sätter sej innan man kan lägga frisen, därefter är det lackningen som är kvar, om vi inte oljar, vet inte riktigt vilket vi tar.
Det skulle vara så galet skönt att få klart. Vi vill ju göra i ordning badrum, och även tapetsera om sovrummet (igen), men det är inget som kommer göras innan omvärderingen. När den är gjord, kan man baka in topplånet i lägenheten och på så sätt sänka kostnaderna rejält, plus binda räntorna som nu ska stiga. Lite bråttom känns det! Men det är kul att se förändringarna, mot när vi först kollade på lägenheten. Kan visa före och efter bilder när det mesta är klart =)
Ge din själ stilla ro.
Vem älskar dej när jag fart till landet långt bort
och ej längre finns kvar?
Vem ger dej mod när du tvivlar
och ej längre känner den kraft som du har?
Vem tröstar dej då ditt inre är fullt av med sorg
som du inte rår på?
Vem lyssnar till dej
då bruset från livet är högre än du vill förstå?
Ge din själ stilla ro.
Vandra vill om du tror att du vet var din inre längtan bor.
Ditt hjärta blommar, känn doften av liv.
Du är större än du nånsin tror.
Chang Dobels.
Jag har tillbringat mina senaste dagar på Chang Dobels hundpensionat. Skulle åka dit och hjälpa Angelica eftersom Leif och Anita är i Frankrike.
Jag måste säga och erkänna att jag verkligen fick förståelse för VARFÖR jag inte jobbar. Helt rätt och slätt -för att jag inte klarar det. Det där är ändå något jag tycker är kul, och absolut skulle kunna tänka mej att jobba med (iaf. om det var lite högre lön), okej det är inte skitkul att plocka hundbajs och bli hoppad på av äckliga, uppvarvade, ej kloklippta labradorer, men resten, typ ;).
Jag tycker om hundprommisarna, analyseringen av deras beteende, matningen, kollen osv. Men jag fixar det faan inte!
Sommaren som jag jobbade på Changis, då kunde jag ta hela storhunds-avdelningen matschema i huvudet och fixa i ordning allt i köket för att lämna rätt mat till rätt hund. Nu! Jag kommer inte ihåg mer än ca. en box i taget och måste hela tiden rabbla för mej själv. Prommisarna tar miljaders med år, eftersom mina ben vägrar röra sej framåt (känns det som), dessutom så går det liksom inte bra.
Jag hade lust att gråta. Jag vill inte vara såhär längre!!
MEN fördelen var att jag tog med mej miss. Nova, L&A hade dödat mej om dom visste det, eftersom de vägrar ta emot diverse "kamphundar", dvs amstaff, staff, pitbull, bullterrier (förutom 1stamkund) +några till raser som ej ingår i denna kategori. Men eftersom de inte var där, så tog jag med mej Novsan, "det dom inte vet..." och jag tror att det har varit skitbra för henne.
Hon har inte skällt på en enda hund, hon har gått upp i vikt, då jag tryckt i henne mat, och inte direkt haft tid (el. ork) att ta henne på så mycket promenader. Självklart fick hon stå ensam i sin box, vill inte direkt utmana ödet, men hon har kunnat stå ute samtidigt som andra hundar utan att bry sej om dom, stort framsteg! :D
Fast jag ställde henne såklart på den lugnaste avdelningen, hon skulle ju ha stressats ihjäl på storhund tex.
Men hon behövde inte sova nere i hundhuset, utan sov tillsammans med mej, i sängen i samma lilla stuga som Angelica och hennes 4-åriga jack russel tik Embla.
Jag måste säga och erkänna att jag verkligen fick förståelse för VARFÖR jag inte jobbar. Helt rätt och slätt -för att jag inte klarar det. Det där är ändå något jag tycker är kul, och absolut skulle kunna tänka mej att jobba med (iaf. om det var lite högre lön), okej det är inte skitkul att plocka hundbajs och bli hoppad på av äckliga, uppvarvade, ej kloklippta labradorer, men resten, typ ;).
Jag tycker om hundprommisarna, analyseringen av deras beteende, matningen, kollen osv. Men jag fixar det faan inte!
Sommaren som jag jobbade på Changis, då kunde jag ta hela storhunds-avdelningen matschema i huvudet och fixa i ordning allt i köket för att lämna rätt mat till rätt hund. Nu! Jag kommer inte ihåg mer än ca. en box i taget och måste hela tiden rabbla för mej själv. Prommisarna tar miljaders med år, eftersom mina ben vägrar röra sej framåt (känns det som), dessutom så går det liksom inte bra.
Jag hade lust att gråta. Jag vill inte vara såhär längre!!
MEN fördelen var att jag tog med mej miss. Nova, L&A hade dödat mej om dom visste det, eftersom de vägrar ta emot diverse "kamphundar", dvs amstaff, staff, pitbull, bullterrier (förutom 1stamkund) +några till raser som ej ingår i denna kategori. Men eftersom de inte var där, så tog jag med mej Novsan, "det dom inte vet..." och jag tror att det har varit skitbra för henne.
Hon har inte skällt på en enda hund, hon har gått upp i vikt, då jag tryckt i henne mat, och inte direkt haft tid (el. ork) att ta henne på så mycket promenader. Självklart fick hon stå ensam i sin box, vill inte direkt utmana ödet, men hon har kunnat stå ute samtidigt som andra hundar utan att bry sej om dom, stort framsteg! :D
Fast jag ställde henne såklart på den lugnaste avdelningen, hon skulle ju ha stressats ihjäl på storhund tex.
Men hon behövde inte sova nere i hundhuset, utan sov tillsammans med mej, i sängen i samma lilla stuga som Angelica och hennes 4-åriga jack russel tik Embla.
Födelsedag nr 21.
Grattis grattis grattis till mej själv! Idag fyller jag 21år. Japp, 21år. Nu har jag verkligen gått förbi stadiet ung. Eller så.
Det är snack överallt om firande hit och firande dit. Vad önskar jag mej? Osv. BLÄÄÄÄ!
Jag ville ta Wilma och åka iväg hela dagen, och inte ha på mobilen och bara försvinna men det blir inte så.
Nu har jag kommit till det stadiet (eller återgått till?) att jag inte vill fira. Inte alls. Det känns så jobbigt.
För alla har pissigt om pengar, så ska dom punga ut pengar, som dom egentligen inte har råd med, och dessutom sitta och försöka komma på en present som passar mej. Nej, jag är inte den som alltid vill ha dyra presenter, men jag vill ha presenter med eftertanke. Som ex. i studentpresent av familjen Ekström fick jag asfina, stora tekoppar, för att dom vet att jag dricker en hel del te. Jag vet iofs inte vad det kostade, men på flera familjer blev det inte så mkt, hoppas jag, och i den presenten fanns det verkligen en tanke!
Det finns en person som jag verkligen vill ha present av, och det är min bror. För att det på något sätt betyder så mycket. Han brukar försöka ge mej exakt vad jag vill ha (som tex. kreta-resan, peak-jackan), och jag behöver inte dö av dåligt samvete när han lägger ned pengar på mej, utan bara känna mej bortskämd och glad.
Missförstå mej rätt, jag älskar presenter och överraskningar, men inte när det är ett måste. Jag känner själv, "ååh nej, nu måste man köpa något, VAD ska jag köpa??" Missförstå mej rätt här med, det är kul att ge bort saker med, som vissa saker till mamma, Anita eller Sissi, där jag verkligen hittat något som jag känner "åh, den här är SÅ Anita!", men inte när det är ett måste! Det får mej att vilja kräkas.
Det finns en sak som jag faktiskt skulle vilja ha av familjen Ekström/Dalhberg. Förstoringar av mina änglar, William&Wilma.
Usch och fy.
Önskelista:
Starlight, av min käre pojkvän. (Nej, han behöver inte pröjsa, bara säga ja.)
Kläder.
Hemsaker, typ fräscha gardiner, eller tavlor. Möjligtvis fler saker till min teservis-samling, typ koppar.
Pengar, pengar, pengar.
Resa?
Överraskning. Typ middag, krogkväll, utflykt.
Men så, vad händer idag? Jo, jag ska S-O-V-A, som jag gjort de senaste dagarna. Sedan ska F bjuda mej på Grekiska Kolgrills Baren. Sen ska vi gå ut med Akilles. Det är det jag längtar efter mest. AKILLES.
Det är snack överallt om firande hit och firande dit. Vad önskar jag mej? Osv. BLÄÄÄÄ!
Jag ville ta Wilma och åka iväg hela dagen, och inte ha på mobilen och bara försvinna men det blir inte så.
Nu har jag kommit till det stadiet (eller återgått till?) att jag inte vill fira. Inte alls. Det känns så jobbigt.
För alla har pissigt om pengar, så ska dom punga ut pengar, som dom egentligen inte har råd med, och dessutom sitta och försöka komma på en present som passar mej. Nej, jag är inte den som alltid vill ha dyra presenter, men jag vill ha presenter med eftertanke. Som ex. i studentpresent av familjen Ekström fick jag asfina, stora tekoppar, för att dom vet att jag dricker en hel del te. Jag vet iofs inte vad det kostade, men på flera familjer blev det inte så mkt, hoppas jag, och i den presenten fanns det verkligen en tanke!
Det finns en person som jag verkligen vill ha present av, och det är min bror. För att det på något sätt betyder så mycket. Han brukar försöka ge mej exakt vad jag vill ha (som tex. kreta-resan, peak-jackan), och jag behöver inte dö av dåligt samvete när han lägger ned pengar på mej, utan bara känna mej bortskämd och glad.
Missförstå mej rätt, jag älskar presenter och överraskningar, men inte när det är ett måste. Jag känner själv, "ååh nej, nu måste man köpa något, VAD ska jag köpa??" Missförstå mej rätt här med, det är kul att ge bort saker med, som vissa saker till mamma, Anita eller Sissi, där jag verkligen hittat något som jag känner "åh, den här är SÅ Anita!", men inte när det är ett måste! Det får mej att vilja kräkas.
Det finns en sak som jag faktiskt skulle vilja ha av familjen Ekström/Dalhberg. Förstoringar av mina änglar, William&Wilma.
Usch och fy.
Önskelista:
Starlight, av min käre pojkvän. (Nej, han behöver inte pröjsa, bara säga ja.)
Kläder.
Hemsaker, typ fräscha gardiner, eller tavlor. Möjligtvis fler saker till min teservis-samling, typ koppar.
Pengar, pengar, pengar.
Resa?
Överraskning. Typ middag, krogkväll, utflykt.
Men som sagt, mest av allt vill jag ha Starlight.
Men så, vad händer idag? Jo, jag ska S-O-V-A, som jag gjort de senaste dagarna. Sedan ska F bjuda mej på Grekiska Kolgrills Baren. Sen ska vi gå ut med Akilles. Det är det jag längtar efter mest. AKILLES.
En tävling som jag absolut tycker att ni ska vara med i!!
Klicka här för att komma till tävlingen!
Klicka här för att komma till tävlingen!
Motsägelsefull.
Jag fick en stor släng av nostalgi alldeles alldeles nyss. "Men duger hon inte som hon är? Jag tycker att hon är skitsnygg." Nej, personen i fråga saknar jag inte för fem öre, det är en förgången tid, något jag inte bryr mej så mycket om. Men det är just det där spontana. "Vad ljuvlig du låter när du skrattar!" Det där som värmer så mycket, det där som ger en pirr i magen, utan att ha några krav på sej, eftersom det inte finns känslor, inget förhållandet, ingen framtid bara här och nu!
Ja, det spontana, kravlösa livet saknar jag ibland, så galet mycket.
Haha, nu ska jag vara motsägelsefull och säga jag vill inte ha tillbaka det, eftersom jag vill ha allt och lite till tillsammans med Fredrik, men jag kan ändå känna att det var... uppfriskande?
Japp, Fredriks sämsta sida är nog spontanitet. (?)
Jag vet i alla fall vad jag vill göra på torsdag. Jag vill fly. Stänga av mobilen och försvinna för dagen.
Det är inge bra. Inte från igår. Allt med kissen. Lilla, lilla Starlight. Inte blev det bättre med alla "goda" råd som ficks från annat håll, men från samma träd. Ångesten steg, fick lösa det hela med en rask promenad i mörkret med Nova.
Men inte faan blev det bättre idag, eftersom jag inte fixar att inte veta. Att vilja så jävla mycket, men inte veta.
Vet ni hur hemskt det känns att älska något, men samtidigt ångra det, för något mer lockande kommit upp?
Ja, det spontana, kravlösa livet saknar jag ibland, så galet mycket.
Haha, nu ska jag vara motsägelsefull och säga jag vill inte ha tillbaka det, eftersom jag vill ha allt och lite till tillsammans med Fredrik, men jag kan ändå känna att det var... uppfriskande?
Japp, Fredriks sämsta sida är nog spontanitet. (?)
Jag vet i alla fall vad jag vill göra på torsdag. Jag vill fly. Stänga av mobilen och försvinna för dagen.
Det är inge bra. Inte från igår. Allt med kissen. Lilla, lilla Starlight. Inte blev det bättre med alla "goda" råd som ficks från annat håll, men från samma träd. Ångesten steg, fick lösa det hela med en rask promenad i mörkret med Nova.
Men inte faan blev det bättre idag, eftersom jag inte fixar att inte veta. Att vilja så jävla mycket, men inte veta.
Vet ni hur hemskt det känns att älska något, men samtidigt ångra det, för något mer lockande kommit upp?
