Jaa, det var ett tag sen jag uppdaterade.
Veckan har varit lugn, jag har varit iväg och fixat in arbetsintyg+lönespec. till Botkyrkabyggen. Jag har även fått hem mitt senaste läkarintyg, vilket gjorde mej galet upprörd, så jag ringde min handläggare(hl) på fk, fick reda på att dom har bytt hl på mej och att det som står i intyget inte övernsstämmer med det hl och läkaren pratat om. Min irritation steg ytterligare några grader.
Men hur som haver, from nu typ så vill jag börja jobba igen, kanske inte 100%, och absoult inte direkt men påbörja det hela. Och det känns jätteskönt att ha den känslan!
Vet så mycket som jag ska ägna mej åt, när jag får lite mer ork och lite mindre ont! :)

I veckan så sov jag hos mamma två nätter, jag och Ludvik har myst som tusan. Han har varit alldeles sprallig så länge jag var där och fick även igång Gidja, gammel-tanten! Första kvällen där så fick jag spunk på hennes tv så vi köpte en ny till henne. Hennes tv gick sönder för ett tag sen, så hon köpte snabbt en 14'', för att ha tv, men som sagt jag tyckte att hon inte kunde ha den, och köpte en fin 28'' (dock ej platt) till henne. Hon blev jätteglad.

Idag är det fest igen. Just nu känner jag mej INTE taggad för det, för 5öre! Vill mest bara ha det lungt och tyst. Men icke. Det kommer ganska många människor, så vi tar tom upp bordet+stolarna från F's mamma för att det ska bli mer plats att sitta.
Nova ska ner till mamma, igen. Fast det är ganska skönt. Att ha någonstans där man kan lämna henne utan att gå på nålar för att man är orolig. Akilles och Maja kommer vara hemma.
Grannarna två våningar över oss ska också ha fest, så jag tycker lite synd om mitten-grannen, både ovanför och under ska det vara fest :p
Men dom får väl säga till om det bli för ljudligt! Ska sätta upp en lapp i trappen, även med telefonnr på, så kan dom ringa om dom tycker att det blir för livligt, uti fall att de inte vill ringa på.
Vad hänsynsfull jag känner mej ^^,

Det är konstigt egentligen...
Här var man på kryssning, med riktig musik. Med fullt av underbara männsikor, galet sköna hyttisar tillsammans med en av sina bästa vänner. Det är fest, fest, fest med dans, dans och dryck som gäller. Det är att träffa nya människor och ha så galet kul det bara är  möjligt, på en laglig nivå...
Vad kommer då upp i Alex's huvud och in i samtalet? Jooo, Hundarna och hundträningen!
Shit, ibland börjar man fundera på hur skadad man egentligen är.

Hahaha, nu ligger Akilles och tvättar sej, så härmar jag hans slaskande, då blänger han skitsurt på mej, och tycker att jag är skittöntig ^^

Idag bestämde jag mej för att laga middagen, så jag tog fram en fläskfilé. Det jag verkligen hatar med fläskfilé är att man måste göra så galet mkt förarbete, ta bort allt jävla vita fett! Jag fattar inte, hur mkr det faktiskt är. Man ska äta hos min bror (eller Fröken L) så får man garanterat fläskfilé fri från vita äckligt (synligt) fett.
Men så förstekte jag den i pannan och sen in i ugnen, så gjorde jag en sås, matlagningsgrädde och kryddor, +pommes. Mums, det var riktigt gott.

Nu har min lilla, lilla Angelica åkt till Tyskland. Och jag sa till henne att ******* hon ihjäl sej så kommer jag aldrig förlåta henne, Det skulle hon ha fassisen klart för sej! Men hon är för söt, det är en tjej som fått mej att tänka till! Och Fredriks syrra E2 (Emelie) har SÅÅ svårt at tro att hon är SÅ liten men ändå inte ser mongo ut typ :p
Det var ganska kul för det är väldigt många från i lördags som sagt att "hon var jättetrevlig, och så söt!" Ja, det där sista har bara Kusin-Linda sagt men ändå ^^
Så Angie, ta det lungt, jag vill ha dej levande hem!!! <3

Jag har inte sagt något om kryssningen än, och det är väl för att jag fortfarande smaskar på härligheten! :D Nej, men ärligt, det var riktigt riktigt kul! Nu när jag betalat det sista har jag insett att det kostade en del, med biljett+hytt, mat, kläder, smink och alkohol! Shajt, men det var kul iaf ^^
Träffade en hel del som jag inte sett på länge, gammalt folk från ett stycke X's tid. Sen så träffade man en hel del nytt också ;)
Men skönast var nästan ändå när Lottie snackar med Bilar's brorsa så när dom snackat ett bra tag så säger Bilar "Men du och Zeki har ändå inget gemensamt."
Då visar det sej att Lottie och JANNICEN känner honom, jag har också träffat honom någon gång, och han är astrevlig.
Jag frågade mr.Bilar om han kunde figga på mina hundar när jag lärt dom att specialsöka på droger. Han  lovade det, om han fick träffa hundarna först för han är lite rädd för pitbulls som han inte känner, :)

Idag hade jag massor att göra, jag skulle flänga hit och dit och fixa en hel del, så när jag vaknar klockan 12:45 känner jag mej galet irriterad på mej själv. Visserligen kunde jag inte sova igår heller, trots sömnis, men endå!!
Om ca 1timme ska jag till tumba med mr. Hiller och Maja. De ska vaccineras. Vilket påminner mej om att jag måååste skicka ner vaccinations intyget till skövde, eftersom andra damen snart ska vaccineras också. Jag har ju liksom bara haft sen i januari på mej, så det är klart att jag inte hunnit... suck!

Ikväll kommer även massor av folk hit och fikar, då mr.F fyllde år i lördags. Vi hade fest då, men bestämde att fikan skulle vara senare i veckan =alltså idag.

Nej nu ska jag göra mej i ordning! Tjing.

Jag kan inte sova, inte sova, inte sova. Var uppe ganska sent igår och pratade med en kompis från skolan. Vi pratade om hur vi sett på varandra.
Jag uppfattade hela tiden l e k e n, lät det hela playas, och testade hur långt jag kunde gå utan att faktiskt göra något. Jag visste ju att jag hela tiden blev träffad på svaga punkter, men om jag lät dom komma fram korta, korta stunder för att sen plocka fram leken igen, så överlevde jag. Då skulle jag aldrig "förlora". Dessutom kom en tredje part in, och då drog oddsen upp, vem kunde vara värst? Gå längst, vara bäst? På sitt sätt var det hon, men ändå på mitt sätt jag. Eftersom jag aldrig lät det bli något. Så hade leken sin gång, för det var ju så det skulle vara.
Men jag missade en liten detalj. För den andra parten var det liite mer än bara lek. Liite allvarligare, liite mer känslor, liite mer äkta. Men jag uppfattade det aldrig. Varför?
Helt enkelt för att jag var/är för rädd. För rädd att såras, för rädd att bli lurad och stå där med svansen mellan benen.

Och det värsta i det hela är att det här är inte första gången detta händer. Att jag uppfattar allvaret, i en sån lek, efteråt, allvaret för den andra personen.
En nära vän har sagt till mej "du är en sån otroligt mjuk och go person, men du sätter upp en fasad. När man kommer innanför den så är du otrolig, men utanpå är du så "hård". Släpp den."
Ja, så stor fasad har jag inte, men visst är en stor del sant.
Jag älskar att slå folk på näsan med grym verbal brutalitet. För att visa att "jag bryr mej inte!", "det spelade ingen roll, för mej."
Jag kan komma på med en mängd tillfällen då detta har hänt, och jag bara njuter av att se den andra personen tappa hakan, men om jag nu tänker efter, så kanske det är så, i andra tillfällen också, bara det att jag inte tänker på det då?
Hur mycket går man miste om, för att man är för rädd? Egentligen.

Jag skulle vilja ta mitt pick och pack och dra. Gå ut genom dörren, och aldrig vända mej om igen. Bara börja från totalt ny kula, utan att aldrig någonsin blicka bakåt. Men jag vet att det inte funkar så.
Jag vet att jag inte klarar det, att jag är för sentimental för det. Jag gillar att frossa i minnen, oavsett vilka minnen.
Jag skulle vilja kunna säga STOPP! och bara stapla iväg. Men jag är inte gjord så.
Jag bestämde mej, och jag vet att jag vill, men någonting hos honom får mej att vekna.
Hans pussar, kramar, hans röst och ord? Samlivet, boendet, hundarna? Eller är det kärleken?
Fast det spelar egentligen ingen roll, för något måste ske, och jag har en stark känsla av att jag verkligen skulle behöva flytta.

L (inte L som i Lottie) har sålt sin lägenhet. Tjänade fruktansvärt massa kronor på den, shit också. Jag blev sur. Ja, inte på honom egentligen, utan på att jag hade ett SÅNT HÄR STORT (visar med bägge händerna) hopp om att han inte skulle få den såld, och säga "Självklart, lilla damen och kissen, så ska ni bo här!" sen skulle jag tvinga L att dricka thé och äta popcorn med mej varje sekund som hon inte jobbade.
Visst det finns fortfarande "hopp" men det fick sej en R E J Ä L törn. Shajt också!

Idag är dagen jag har längtat efter riktigt länge! Som jag spenderat en hel del pengar på och så vidare.
En stor besvikelse kom nyss... eller egentligen kom den för flera dagar sen, men den kom slutgiltigt nu. Jannicen följer inte med. Jag hade hoppats sååå mycket på att hon skulle ändra sej och följa med, men så är läget.
Jag är iaf. glad att hon inte gjorde en Alex (obs.att detta är INGET som jag är stolt över att jag gör!!) och inte hörde av sej. Utan hon har ringt fröken L och sagt att sorry, jag kommer inte.

Men nu får jag ladda för dagen. Fröken A har jätteont i kroppen. Riktigt rackarns ont i kroppen, men det finns ju värkmedicin och det är ju tur! :)
Fasiken va kul jag ska ha!

Mondag Bar Summer Cruise -här kommer vi!

Give it to me baby, ah ah!
Låt mej presentera I'm a Big Bad Girl Two från NordicLights The summer storm-kull:

 9 dagar gammal.
 2 veckor gammal.
 3 veckor gammal.

Jag vill ha.

Jag håller tummarna så hårt att de snart blir blåa.
Jag vill att allt ska gå igenom. Jag måste få det att hända. Jag vet att jag skulle må bra av det här, jag vet att det är något jag behöver!
Jag tror att det skulle bli galet bra, men det finns en hel del som jag skulle sakna. Hundarna! Mina små pestar!
ÅÅh, appropå det, när jag äntligen lagt mej i sängen imorse, så väcktes jag av att en högst irriterande vit fara stod och pep på min sida av sängen, jag drog täcket över huvudet och försökte ignorera honom (det gick sådär måste jag erkänna), så jag satte mej upp i sängen och började klä på mej, A blev jätteglad och började vifta på svansen, idiot :p Men när jag reste mej upp så tänkte jag... hum, han kanske inte vill ut, han kanske vill något annat... JA MYCKET RIKTIGT. Den idioten ville ha vatten. Okej, om han "dör" av törst, klart han ska få vatten då, men han drack sådär lite lagom sen var han skitnöjd och sa "mm, matte nu går vi och lägger oss igen".
 Hahaha, nu såhär efteråt så kan jag le åt det men i morse var jag ganska sur! Han brukar annars väcka F när han vill gå ut, men när han vill ha vatten så går han till mej. Den fulingen.

Helgen började med ett totalt onödigt läkarbesök, sedan en trevlig lunch på jobbet. Kul att träffa en del av dom igen, och få höra lite och få lite peppning.
På kvällen träffade jag Jimmie, och vi åkte iväg och tittade på race. Det var ganska lugnt, skulle vilja haft lite mer rulle, men det var ok. Jag och Jimmie hade skittrevligt, hans bil är så galet skön att sitta i. När vi åkte ifrån racet så åkte vi runt lite, bla. till mälarhöjden. Vi stannade för att röka och en katt kom förbi, jag hörde en ljudlös suck när jag började kommentera katten, för den var alldeles för överviktig och det syntes ganska kraftigt att den inte fick ett högkvalitétsfoder, dessutom hade den riktigt ful svans, men han lyssnade så snällt på vad jag hade å säga. :p

Igår var jag iväg på förmiddagen ut i skogen, tror vi var ute allt som allt ca 5timmar. Tyvärr så var ju inte Akilles med men Nova var iaf det. Jag hade helt galet ont i kroppen, typ rygg/nacke, men försökte så gott jag kunde. När jag kom hem så la jag mej i sängen och vilade på några smärtstillanden, och det var verkligen behövligt. Men sen gick jag upp och duschade och åkte iväg till Ida, där det var lite folk, bla. Marcus, en mycket trevlig pojke. Jag tvingade honom att massera mej och han sa att han skulle skicka en faktura sen :p

Det var egentligen meningen att Alex skulle köra hem mej, men det blev en diskussion och jag sa att jag kunde åka kommunalt, inga problem. Men på vägen hem så började jag må illa och min mage drog ihop sej i kramper, nästan när jag kommit upp till Tullingeberg så började jag kräkas, och hade fördjävla ont. När jag kom hem och fixas i ordning mej så la jag mej på soffan, ville inte ha någon nära inpå mej, varken hund eller kille, men Maja förstod inte det :p så hon tyckte absolut att vi skulle mysa, hon blev lite putt när jag inte ville. Gick och la mej i sängen vid kanske... 06-någonting, och har sovit ganska länge idag, men idag känns det bra, och det är ju bra, ellerhur? :p

Ja, en del har hänt senaste, men jag har inte orkat uppdatera så mycket. Lat, sen har vi haft en jävla massa problem med internet de senaste kanske...? 3dagarna. Vilket resulterar i att hemtelefonen också är död, så som igår tex. skulle jag ringa Ellinor, men gick det? Neeej. Sjukt störande. Men mamma har haft problem med sitt internet+telefon också så det är väl något med comhem.
I tisdags så var vi och rönktade Alva, och det visade sej att det var bebbar, ca 3-4st, lagom många, och det kändes skönt, så hon har åkt iväg till Falun.
Samma dag så tog jag Maja och for till röda caféet och fikade med Mari, det var ganska kul, för Mari fick se hur fin mitt hjärta fortfarande är, nog för att hon sett bilder, men inte irl på länge. Maja är så tuff, det var massor av bilar, nya människor, hundar, nya ljud osv men hon var så cool. Mattes stora sisse :)

Ni ser ju hur rädd och försiktig hon är ^^,

Igårkväll fick jag ett infall och åkte iväg till min lägenhet, och sov där, för att vakna av att E1 skulle gå upp och tvätta och M ville kolla på tv, så det blev en morgon full med läroprogram igen, snart är jag tusan fullärd! :p
Framåt förmiddagen fick jag ett sms som gjorde mej lagom glad, jag var tvungen att åka hem och ta ut mr.Hiller. Så jag tvingade min mamma att köra mej, vilket var galet skönt! Tusen tack mamsing-bamsing! När vi var hemma så frågade jag mamma om jag skulle ha hennes gravida fästing ett tag, dvs Alva (litet huvud - stor gravid-kropp). Så hon var här hela dagen. Jag försökte slummra lite i soffan, men Alva kom hela tiden och tyckte att vi skulle gosa, så det sket sej.
Vid ca 13-tiden ringde Lena mej. Lena Tankred. Jag blev galet förvånad, för brukar det vara någon jag pratar med där så brukar det vara Jimmie. Efter ett ganska långt samtal (på ca 1-1½h) så bestämde vi att jag skulle komma dit till dom.
Så vid ca 16-tiden kommer Jimmie och hämtar upp mej och Alva, och vi beger oss hem till dom. Tindra blev riktigt förtjust i Alva, var inte alls rädd som jag var rädd för, eftersom hon ganska nyligen blivit hundbiten av en rottis-dobbis blandning, hon har tom bjudit bort nästan alla sina chips och ostbågar till Alva, vilket hunger-monstret Alva tackade och tog emot :)

Så jag blev kvar hela kvällen, fram tills alldeles nyligen då Jimmie skjutsade hem mej. Tycker om både Jimmie och Lena riktigt mycket! Vi hade lite mys i deras säng (hahaha, det där kunde misstolkas... men NEJ.), Tindra tyckte att det var bättre att äta chips och ostbågar i deras säng än i hennes :p Klockrent eller vad? Så alla, inkl. Alva var i deras säng och busade.


Imorgon ska jag träffa Mari, och det ser jag verkligen fram emot! Och ska äntligen få träffa Maja igen! Vi ska träffas på Röda caféet, och det kommer bli skitmysigt, har jag bestämt ! :D

Nej, nu ska jag gå och knyta mej! som Tindra säger... ska upp och försöka ändra mamma&Alva's rönken-tid imorgon, så att jag kan följa med också.

Yes, nu har jag äntligen min nya design! Visst är den snygg? :D
Jag är jättenöjd, den är väldigt talande för mej!

Tack för hjälpen, Cassandra!

Hej :) Ursäkta att det dröjt så himla, himla länge med designen, har till och med dåligt samvete. Nu har jag i alla fall gjort den klar och hoppas du blir nöjd. Är inget mästare på designer, men jag har försökt så gott jag kan. Tog inte med så många bilder, men valde ut en på vardera underbart söta djur du har. Tog "Alexandra and the PB's" som du ville, och fick även med frasen "Ett hus utan husdjur är inget hem, utan bara ett hus". Vill du ändra något eller undrar är det bara att mejla eller kommentera :)

Hoppas du blev nöjd!

Usch, jag kan verkligen inte sova. Lägenheten är alldeles tyst, tom Maja sover. Det är helt dött här, så jag var tvungen att sätta på lite musik.
Min hjärna vägrar stänga av, alla tankar snurrar på. Jag känner igen känslan av att ha en nästan fungerande hjärna.
Jag fattar ärligt talat inte vad som hänt.
Hur min hjärna kunnat komma igång, efter att legat i dvala så länge. Nu helt plötsligt så kommer tankar och drömmar hela tiden, både på gott och ont såklart.
Allt som tidigare i år har känts så otroligt avlägset, känns nu närmare än någonsin!
Jag har galet ont i mitt hjärta, men jag vill ändå ta nästa steg. Fast jag är så sjukt rädd för att ramla.
Pysko sa att jag skulle gå framåt, varsamt! Han såg så glad ut när jag pratade, förstår det. det har nog inte kommit så mycket positivt ur mej någon gång tidigare.

Jag känner för att gråta och skratta på samma gång. Mina känslor är i ett enda virrvelvarv! Jag mår väldigt illa, har lätt att kräkas, problem med att äta men samtidigt så känner jag mej lättad.

Jag har planerat "min" bostad där nere. Vet hur jag vill ha det. Vilka saker som behöver köpas. Jag "planerar" i mitt huvud, och möblerar, förstår ni att det här är något jag inte kunnat gjort på över ett år! Den känslan gör mej salig!
Självklart så är min lght här uppe mer lättmöblerad, den är smart planerad, men den där nere kommer bli så fin.
Den dagen jag jobbar 100% igen, ska jag minsann köpa allt jag vill haaaaa! :D



Just nu finns det bara en sak som drar mej tillbaka. Personen jag älskar! Det gör så ont att tänka att någon annan ska få krama Honom, ska få hålla Hans hand, dela Hans säng och vardag. Han säger att det inte kommer hända, men vad vet Han?
Jag har redan varit här tidigare, jag vet redan hur det känns, hur ont det gör! Jag sitter i det som är "mitt". I det som jag har varit med att tagit fram, sovit i dammet, kämpat och planerat om pengar.
Får ont av att tänka på att någon annan ska vara här och ta över. Möblera om, förändra det som jag och vi gjort tillsammans.
Javisst, det är ju 'livets gång', det kanske göra asont för Honom den dagen som jag träffar någon. Det är något man får acceptera. >>>Nothing lasts forever<<<
Han har gjort mej starkare, mer insiktsfull, även fast jag hatar avskyr bitar i Hans beteende. Jag älskar Honom, hade jag inte haft Honom hade jag aldrig uppskattat kampisar lika mycket, jag hade inte velat ha knodd, jag hade aldrig haft min Wilma! Inte upplevt julen med den glädjen! Inte haft den kontakten med Ellinor. Han fick mej att skratta. Han var den första som fick mej att kämpa, bli skiträdd för att säga "jag tycker om dej."
Jag måste ha kvar Honom, men samtidigt släppa. Just nu är jag mest rädd för att en sak som skulle krascha alla mina planer ska inträffa, en vilja jag haft tidigare, men som jag fick tränga undan pga dåtidens realitet. Barn. För skulle inte det vara galet typiskt?

Nu ska jag upp om ca 3½ timme, oj, spännande. Dags att försöka knyta igen kanske?