Jag har inte berättat för någon om julen. Jag vill inte. Orkar inte dra det. Känns inte okej. Vet inte vad som egentligen hände och sades, och vad jag gjorde och sa. Inte pratat med en endaste en om det.

Så kom Lottie och förstörde. Hon råkade ut för mitt "jag-är-så-förbannat-less-på-massa-olika-saker" humör och även min längtan att få åka ned till henne sköljde över mej. Så hon fick höra. Men det kändes ganska skönt. Att få ur sej det. Som jag inte sagt. Till någon. Men nu har jag det. Och det är Lotties fel. För att hon tycks alltid få ur mej saker som jag inte orkar berätta, egentligen.

Maja skriker som en galning, kråmar och äcklar sej. Det är svårt att få Nova att inte attackera henne. Om man säger till Nova, så låter hon bli, så ligger Maja nedanför henne och skriker och trampar. Hur lätt är det att låta bli ett byte som skriker "Ta mej! Bit mej! Rör mej! Vad som helst, bara rör vid mej!!" Nova tycks i alla fall inte kunna låta bli, och jag kan egentligen inte klandra henne.
Jag tycker himla synd om Maja. Hon äcklar sej som faan, och jag bara ryser när jag ser henne, men man ser på henne att hon undrar vad som händer. Bakom hennes dimmiga blick finns en förvirrad liten tjej. Men om ett tag går det över.

Vädret är piss, Nova och Akilles verkligen hatar att vara ute. Särskilt Nova. Hon drar ner öronen så långt hon kan, drar in den minimala rumpan och verkligen drar hemåt.