Pixie Bob?
Dom hade fint hemma. Inte jättedyrt och jätteexklusivt, utan bara fint! Fint vardagsrum, och fint kök, sånna färger som jag skulle vilja ha. Jordfärger, brunt, beige och ljust i vardagsrummet, och grönt i köket. Deras Xedor var enorm. I mina ögon alla fall :p Jag är så van vid Akilles. Xedor's tassar var stora som... ja jag vet inte vad. Men han var mysig, himla snäll, en aningen lekfull, lite dum och himla söt!
Deras barnvagn var som... helt förbenat underbar! Och kostade där efter också! Barnsängen var också jättefin. Nejdå, inte alls avundkänsla :p Men jag hoppas att det går bra, men det tror jag.
William var himla blyg till en början, men han tog för sej lite. Sen på kvällen började han bli himla trött, somnade nästan i soffan, men jag tyckte att det var bra, då slapp han bli rastlös på vägen hem, eftersom han sov.
Jag har funderat att köpa en Pixie Bob-unge i alla fall. Uppfödaren jag pratade med förut ska ha en kull i början av våren 2008, och tills dess har jag sparat ihop dom pengar som behövs. Och den skulle ju antagligen falla ganska bra in till min ev. semester.
Jag kände från början att jag inte ville lägga så mycket pengar på en katt, men jag kan inte sluta tänka på dom, så det blir kanske så i alla fall.
Vi får se.
Over and out.
Bebistid.
Förra fredagen (10/8) åkte jag in till den stora staden med Wilma och mötte Therése och Robin. Vi tänkte att vi skulle gå och fika, och gick och letade efter en del fik. När vi väl hittat ett där vi kunde ha bägge barnvagnarna så började regnet ösa ned, så vi hade en del tur kan man säga.
När vi var färdigfikade (Wilma fick smaka på Robins macka, vilket hon tyckte var muuums :D) så hade det slutat regna.
Vi gick en sväng, Wilma var otroligt intresserad av Robin. Hon verkade allmänt förvånad över att det finns andra bebisar än henne :p (och då har hon trots allt träffat R tidigare) och så bestämde vi oss för att gå till Gallerian (jag imponerades av Therése lokalsinne), där vi mötte Lottie.
Eftersom jag trodde att det skulle vara kallt inne i stan hade jag pälsat på mej, vilket jag bittert ångrade, så gick jag in på H&M och köpte en tunika, när jag prövade den så höll T och L Wilma, och när jag kom tillbaka så sa L att hon ville komma till mej snart, så jag fick snabba mej på lite, och när jag tog henne så "flög vi lite flygplan" och W såg ganska nöjd ut.
Ls kommentar ("Du passar i det där...") gjorde mej först lite... knasig? Sen blev jag alldeles varm inombords. Jo, ta hand om ungarna (William och Wilma) är något jag tycker om.
En trevlig tur, med en liten fin ängel och vänner.
Jag tänker ofta att jag klagar för mycket. Om någon frågar mej hur det är så är det nästan alltid någonting.
Så jag tänkte här om dagen, i måndags, att jag skulle försöka mej på att inte bry mej om illamåendet, värken eller något annat. Men mina planer sprack ganska kraftig kan man säga. Fröken Jöken Andersson går på antibiotika-kur pga urinvägsinfektion, som resulterar i annat äckel-päckel och smärta.
Så jag ringde min bror för att få lite medlidande, och ett godkännande på att det är väldigt okej att äta massa(!) glass när man är sjuk och har ont, men vet ni vad? Han svarade inte ens!! :p
Men jag fick ett meddelande idag, med hans godtyckande ^^, .
Jag frågade en vän idag om denne mådde lite bättre, eftersom jag tycker att vännen har varit lite nedstämd ett tag. Så efter ett tag så frågar jag: "är ni gravida?"
Jo. Ja. Det var dom visst. Iiiiih! sa Alex. =) Jo dom skulle behålla det, men det var inte så långt gånget än, bara 8veckor, imorgon, så det var hysch-pysch om det. Alex sa att hon lovade att vara tyst, men ångrade sej ganska snart och frågade om det gick bra om hon berättade det för Fredrik. Och det gick bra. Så Alex pratade klarat och ringde direkt F därefter, i stort sätt iaf. :p
Det tråkiga är att jag inte kommer träffa vännen så mycket när det är baby-time, det är något som jag starkt känner på mej, och det är ju inte så roligt. Men det är jättekul att ni ska få barn, grattis.
En annan kommer få vänta ca 6år innan det ska planeras att äns funderas på barn. 6år!! Fattar ni hur långt det är?? Det är som en halv livstid.
Jaja, jag ska gå och jobba nu, sitter fortfarande på jobbet. Ska göra det sista innan jag går hem
Over and out.
LAJT.
Jobbkväll.
Akilles har blivit bra igen, det känns himla skönt. Befriande.
I torsdags åkte jag +några till hem till Maria (s föräldrar) och tittade på hennes kaniner, åt mat och hade allmänt trevligt.
Det blev en hel del prat om jobbet, men det kändes inte anstängt, man måste vara si eller så. Inte alls. Riktigt mysigt hade vi. Drack lite vin och mös.
På kvällen pratade jag med min F. Han blev arg, för han tyckte jag sa onödiga saker. Så sa han en hel del onödigt. Jag satt på golvet på övervåningen, tårarna började rulla ned för kinderna. Jag kunde inte hålla mot. Det gjorde ont i hjärtat.
Sanna kom, och sa att jag skulle lägga på. Efter ett tag så blev jag tyst, även han. Sanna frågade mej "pratar han?" "Nej". Då tog hon telefonen ifrån mej, och la på. Hon pratade med mej ett tag, gav mej papper att torka bort det runna sminket. Sedan gick vi ned till dom andra. Dom frågade om jag ville prata om det, jag sa nej, att jag bara skulle återhämta mej lite. Dom lät mej vara och fortsatte deras prat. Perfekt.
Jenny följde med mej hem, Jocke skulle hämta henne och sedan skulle dom vidare mot Öland. Jag hade tänkt från början att jag skulle med ned när hon gick, så jag fick träffa Xedor, men det sket sej. jag hade redan hunnit somna en gång, så jag stannade kvar uppe och gick och la mej på en gång.
Morgonen efter, igår, så kom jag till jobbet 07:33 och gick där ifrån 10:15. Hade en gullig huvudvärk.
Åkte hem och la mej. Läste lite.
Sedan kom Fredrik med mina kartonger som var hos honom. När han gått stod jag och tittade på dörren ett tag.
Jag såg honom säga hejdå, och stänga dörren. Kände en välbekant smärta i hjärtat. Jag låste dörren, satte på säkerhetskedjan och sedan körde jag gardinerna för sängen och tvingade mej själv att somna. Jag sov i ca 4timmar. När jag vaknade hade min huvudvärk släppt. Jag kände mej en aningen lugnar. Skickade en bild till Fredrik, på en reklamskylt.
Han ringde upp och vi pratade lite. Sedan skulle jag äta. Vi hördes senare på kvällen. Han ville att jag skulle komma hem till honom, men jag kunde inte förmå mej att åka. Jag skulle ändå upp och jobba tidigt.
Vi bestämde att jag skulle komma ikväll istället. ... ... ...
Ikväll ska jag till Jannicen. Men först till Therése. Så jag tänkte gå från jobbet om ca 45min, så jag hinner hem och duscha och så utan att stressa.
Ringde uppfödaren till Pixie Bob. Hon hade bestämt sej för att Inte släppa någon på foder.
|Poof. Där kom en stoor besvikelse vilade över Alexandra.|
Ville ha en. Vill inte betala 10.000 för det. Tycker att hon kunde ha ringt mej och sagt det när hon bestämt sej, istället för att låta mej vänta och ringa henne. Det var ju faktiskt så vi bestämde från början.
Men men. Nu vet jag iallafall. Men å andra sidan vet jag inte hur jag ska göra nu. Om jag ska hoppa över hela saken med kisse-misse-katt eller hur jag nu ska göra... Ingen aning.
Over and out.
Min lilla bäbbe!
På måndagen var jag mycket trött med drog mej upp till jobbet till kl.06:02 iaf. På kvällen gick Fredrik ut med Akilles. När de kommer in så berättar F att Akilles har diarré. Då var det inte så konstigt att A fes illa.
På natten vaknar jag av att A står och piper i hallen, så jag väcker F (som har semester) och han går ut med Akilles. När han kommer in så torkar han av honom i rumpan, för A var lite kladdig. Det kom blod på pappret.
Alexandra blir lätt orolig och tänker "Det här är inte bra." Och funderar på vad hon skulle göra. Så jag ringde Bagarmossen, dom hade en betaltelefon, med en minuttaxa på 20kr!! Jag ville inte riktigt betala det, så då funderade jag igen. Valet stod mellan att ringa Sanna eller mamma. Jag ville inte ringa och väcka Sanna mitt i natten, så jag ringde mamma. Efter ett stort steg av minskad stolthet.
Hon sa att jag kanske borde ringa Ultuna, Uppsala Universitetsdjursjukhus.
Så dit ringde jag, stod i kö hur länge som helst. När de svarade så kom vi iaf. fram till att det inte borde vara någon fara. Kan vara slemhinnor i tarmen som gått sönder.
Så försöker jag somna om. Det tar sin tid, svårt att koncentrera mej på att slappna av. Vi blir väckta ytterligare några gånger den natten, av pip från mr.A.
På dagen ringer jag Södra djursjukhuset, och kommer överens med dom om att avvakta. Inte ge honom mat. Osv.
Jag går till apoteket och köper vätskeersättning, vilket jag nappar i honom. (Jääättelätt... eller inte så väldigt kanske.)
På kvällen ringer jag Sanna, och hon säger att jag ska få i honom vätskeersättning, ungefär 1dl/timmen, fortsätta fasta honom, inte så jättelånga promenader, och att jag ska ringa veterinär igen. Jag ringer Södra igen, dom säger ungefär samma sak, +att vi skulle ge honom kokt ris och fisk. Problemet är det att han inte tycker om ris. Jaa... då borde vi pröva med ex. Hills's s/d. För känsliga mage, tarm.
Sagt och gjort, Hills blev inköpt idag, både burk och torrisar. Han blev JÄTTEglad över att få mat :D Jag gav honom en halvburk utblandat med vätskeersättning, för att han skulle ta det lite lugnare och få i sej ännu mer vätska.
Han har blivit betydligt piggare, men vi får se om någon diarré återkommer, då blir det nog akuten nästa.
Och allt det som veterinären+Sanna har sagt är sånt som jag borde veta/redan vet, men det är som bortblåst så fort det gäller Akilles.
Jag har köpt lite nya saker. Nya gardiner, eftersom jag fixat klämmor till skenan ovanför sängen så nu har jag fixat förhänge där. Det blev faktiskt jättemysigt :)
Nu måste jag plocka lite här, utifall att Jenny kommer hit imorgon. Jag har hållt på och fixa i ordning i mina garderober, och känner mej redan mycket duktig :p
Sedan Måste jag laga en strogge idag, för annars är korven bara att slänga, och det är oerhörd slöseri med mat =pengar.
Och så måste jag fixa i ordning drinken idag, om jag ska ha med den imorgon. Det brukar undelätta om den redan är klar :p.
När vi stod på Södra djursjukhuset, så kom det upp en man bakom oss när vi stod vid kassan, han kanske var i 60-65års åldern. Så ställde han sej precis, precis bakom oss. Jag kände mej verkligen obekväm! Han hade hur mycket utrymme som helst bakom sej att stå på, varför var han promt tvungen att nästan stå På oss!? Han hade jättetung andning, så smaskade han till då och då, jag kände paniken komma krypandes, men höll ned den genom att hålla för ena örat :p
Over and out.
