Grattis grattis grattis till mej själv! Idag fyller jag 21år. Japp, 21år. Nu har jag verkligen gått förbi stadiet ung. Eller så.
Det är snack överallt om firande hit och firande dit. Vad önskar jag mej? Osv. BLÄÄÄÄ!
Jag ville ta Wilma och åka iväg hela dagen, och inte ha på mobilen och bara försvinna men det blir inte så.
Nu har jag kommit till det stadiet (eller återgått till?) att jag inte vill fira. Inte alls. Det känns så jobbigt.
För alla har pissigt om pengar, så ska dom punga ut pengar, som dom egentligen inte har råd med, och dessutom sitta och försöka komma på en present som passar mej. Nej, jag är inte den som alltid vill ha dyra presenter, men jag vill ha presenter med eftertanke. Som ex. i studentpresent av familjen Ekström fick jag asfina, stora tekoppar, för att dom vet att jag dricker en hel del te. Jag vet iofs inte vad det kostade, men på flera familjer blev det inte så mkt, hoppas jag, och i den presenten fanns det verkligen en tanke!
Det finns en person som jag verkligen vill ha present av, och det är min bror. För att det på något sätt betyder så mycket. Han brukar försöka ge mej exakt vad jag vill ha (som tex. kreta-resan, peak-jackan), och jag behöver inte dö av dåligt samvete när han lägger ned pengar på mej, utan bara känna mej bortskämd och glad.
Missförstå mej rätt, jag älskar presenter och överraskningar, men inte när det är ett måste. Jag känner själv, "ååh nej, nu måste man köpa något, VAD ska jag köpa??" Missförstå mej rätt här med, det är kul att ge bort saker med, som vissa saker till mamma, Anita eller Sissi, där jag verkligen hittat något som jag känner "åh, den här är SÅ Anita!", men inte när det är ett måste! Det får mej att vilja kräkas.

Det finns en sak som jag faktiskt skulle vilja ha av familjen Ekström/Dalhberg. Förstoringar av mina änglar, William&Wilma.

Usch och fy.
Önskelista:
Starlight, av min käre pojkvän. (Nej, han behöver inte pröjsa, bara säga ja.)
Kläder.
Hemsaker, typ fräscha gardiner, eller tavlor. Möjligtvis fler saker till min teservis-samling, typ koppar.
Pengar, pengar, pengar.
Resa?
Överraskning. Typ middag, krogkväll, utflykt.


Men så, vad händer idag? Jo, jag ska S-O-V-A, som jag gjort de senaste dagarna. Sedan ska F bjuda mej på Grekiska Kolgrills Baren. Sen ska vi gå ut med Akilles. Det är det jag längtar efter mest. AKILLES.

---

En tävling som jag absolut tycker att ni ska vara med i!!
Klicka här för att komma till tävlingen!

---

Jag fick en stor släng av nostalgi alldeles alldeles nyss. "Men duger hon inte som hon är? Jag tycker att hon är skitsnygg."  Nej, personen i fråga saknar jag inte för fem öre, det är en förgången tid, något jag inte bryr mej så mycket om. Men det är just det där spontana. "Vad ljuvlig du låter när du skrattar!" Det där som värmer så mycket, det där som ger en pirr i magen, utan att ha några krav på sej, eftersom det inte finns känslor, inget förhållandet, ingen framtid bara här och nu!
Ja, det spontana, kravlösa livet saknar jag ibland, så galet mycket.
Haha, nu ska jag vara motsägelsefull och säga jag vill inte ha tillbaka det, eftersom jag vill ha allt och lite till tillsammans med Fredrik, men jag kan ändå känna att det var... uppfriskande?
Japp, Fredriks sämsta sida är nog spontanitet. (?)
Jag vet i alla fall vad jag vill göra på torsdag. Jag vill fly. Stänga av mobilen och försvinna för dagen.

Det är inge bra. Inte från igår. Allt med kissen. Lilla, lilla Starlight. Inte blev det bättre med alla "goda" råd som ficks från annat håll, men från samma träd. Ångesten steg,  fick lösa det hela med en rask promenad i mörkret med Nova.
Men inte faan blev det bättre idag, eftersom jag inte fixar att inte veta. Att vilja så jävla mycket, men inte veta.

Vet ni hur hemskt det känns att älska något, men samtidigt ångra det, för något mer lockande kommit upp?

Idag mötte jag upp Ellinor och Marcus och Linda i tumba, så gick vi och handlade på Willys inför imorgon. Usch och fy säger jag bara, folk är ju som galna nu när jordgubbar och färskpotatisen är aktuell. Det var kaos där inne, och jag kände ångesten steg, men jag bemästrade den och handlade mitt. När jag skulle där ifrån så ringde mamma och frågade om vi skulle gå ut med hundarna tillsammans, så vi åkte ut till Lida där mamma la 4spår till Nova, och hon gjorde det hela gallant, jag blev så stolt.
Sedan efter lite ändringar på matte så gick hon jättefint fot också :D

Därefter så ringde bror min och ville att jag skulle följa med honom till Huddinge, där han köpte ett par badshorts till sej, ett par örhängen och en parfym till Erika och två par Björn Borg trosor och spray till mej :D:D
Jag bara älskar trosorna, helt underbara!

Eftersom jag har ett mensbarn hemma, så har Akilles blivit inackorderad på SöderbyGårdsväg. Där är han mittpunkt och får hur mycket uppmärksamhet och annat som helst.
Nova sover och sover och sover, antar att hon tycker att det är jobbigt att löpa. Hon ser verkligen ut som ett babianarsel, förutom den röda färgen. Vulvan på henne är så svullen, stackarn!





Vi hade inga speciella midsommar-planer, men vi åker ned till F's föräldrar. Har insett att det kommer bli ganska mycker folk...
Hasse&Anita, Matte&Sissi, William,  Wilma, Emmily, Fredrik&jag, Ellinor&Chrille, Marcus, Emelie&Kim, Rebecca&William och sedan Linda&Richard. Plus att Hera&Devil och Akilles kommer vara där. Så japp, en del kommer det bli. Men jag tänkte att jag inte skulle komma dit förens på kvällen, pga att Nova inte kan vara hemma själv så länge.

Ja, inget nytt om min mammas hjärntumör, inget nytt från läkar-hållet iaf. VI läser på, och det verkar inte speciellt positivt...
Hypofysen sitter ju typ i höjd mitt i ansiktet, vilket gör det hela ganska svårt att operera. Alltså bör man medicinera, men det kan ta flera år innan det ger någon effekt. Plus att biverkningarna är psykiskt dåligt mående... Just nu känner jag mej så fruktansvärt nerkörd i skorna. Hur vi nu ska ta oss igenom det här, om mamma blir ännu sämre, det vet jag inte.

Det gör ont i hela mej, för jag står här brevid och kan typ inte göra någonting. Jag har haft mitt med mamma, men det spelar nu ingen roll, för jag älskar henne, hon är min mamma. Jag vill bara att hon ska bli frisk, jag vill bara att det ska bli bra. Att hon ska kunna göra det hon vill med sitt liv.
Jag vet att ingenting blir bättre för att jag mår dåligt av detta, att det inte hjälper henne. Jag vet att det inte är jag som har tumören, men det är min mamma, och det gör mej så rädd.
Rädd för att det blir en tvungen operation. Rädd för att det ska gå fel. Rädd för att hon ska bli ett vårdkolli.
Japp, jag är rädd så att min själ skakar...