Idag har jag varit ruggigt irriterad.
Någon gång vid 12-tiden skickade Anita ett meddelande till mej och skrev att medicinen nu fanns på apoteket, så jag kunde hämta ut den. Så jag kilade till bussen, men precis när jag kommer ut från porten ser jag att bussen går, sisådär 2min för tidigt, och eftersom det är lördag går den bara en gång i halvtimmen. På väg ned till Tumba får jag ett meddelande av A, som frågar om jag kan köpa ut en platta öl åt henne, men nej, jag kände inte att jag kunde göra det. Det känns inte bra att köpa ut, om det händer något så skulle jag få sånt dåligt samvete. Hon sa att M kunde stå för det, att han tog på sej det, men nej det spelar ingen roll, vill inte köpa ut.
Nere i Tumba gick det finemang, jag köpte lite alkoläsk på systemet, fast när jag handlat insåg jag att jag ändå inte skulle kunna dricka något, då jag går på pencillin.
Sen skulle jag köpa en dosa general white, då var det slut. Jippiiie. Så rusade jag till nästa buss, som gick till skäcklinge, bremora. Gick av bussen vid vi, för att hämta ut ett paket, så ser jag att det är världens kö, sen när det äntligen är min tur så måste jag stå i en ANNAN kö för att hämta ut paketet, så ställer jag mej där och väntar, och står ingen där, så jag får vänta i evigheter, då ser jag bussen gå.
Eftersom bussen gått, så tänkte jag att det är lika bra att börja gå så jag kan ta min buss upp, annars tar det 100år att komma hem. Så jag tar min papperskasse och halkar mej fram. Då stannar en bil och säger att den håller på släppa i botten, så jag fick bära den i famnen, JÄTTEsmidigt. Då bestämde jag att innan jag får barn SKA jag ha körkort. Det är ett mål. Kanske lite svävande, eftersom det är det är ett bra tag kvar tills jag får barn, men endå :p
Väl uppe vid brantabacken är det inte alls lång tid tills min buss ska komma (ca 6min) och så kommer bussen, som åker till nästa hållplats där den måste stanna för att bromsarna ligger på hela tiden, och det luktar bränt som sjutton. Så då var det bara att gå där ifrån ändå. På vägen hem hann jag tänka mååånga gånger, oooooh vad jag vill ha körkort+bil :p

Haha, jaa, det är ju småsaker, men ändå! Så irriterande. Men jag är ändå glad över mannen som stannade med bilen och sa att påsen var trasig, det var himla snällt, för det hade varit ännu mer irriterande om påsen spruckit helt!
Nu ska jag snart gå och lägga mej, tror att jag ska upp och träna hund imorgon.

Den markerade texten är så otroligt övernsstämmande på Maja så att det nästan är läskigt. :)
Hon drar sej verkligen inte för någonting, och är väldigt, väldigt sällan rädd eller osäker. Min tjej!