Vädret är fint, men det blåser som sjutton. Annars vore det perfa.

Han sårade mej igår, att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det gjorde så ont, och hela hjärtat bara stannade av, och strupen snurptes åt.
Jag åkte. Jag åkte iväg, och ville inte komma tillbaka, men vart jag än tog vägen är jag nu tillbaka. För ett tag. För att duscha, byta kläder, kolla att Akilles och Maja är okej. Och kolla läget.
Läget är kritiskt. Pratade om Nova. Hur vi skulle lösa det. Jo, jag ska ha henne, och han så mycket han kan. Men inga vardagar.
Om det kommer vara såhär? Vet inte. Vi har ju bråkat så mycket förut, men senaste tiden har det varit på ett annat sätt. Ett hemskare sätt. Båda är svalare.
Men jag har ju så svårt att släppa. Jag saknar ju den jag träffade från början. Den som fick mej att kikna av skratt, som fick mej att slappna av. Den som jag, med fjärilar i magen, låg och pratade med på sängen, närmade mej sakta och relativt obemärkt för att känna andedräkten mot min hud.


Kul alla hjärtans dag.