Självömkan.

I torsdags ringde J mej och berättade att hon skulle flytta. Då bestämde vi att jag skulle komma dit och hjälpa till, inte att flytta grejer utan att städa, för personen som bott där innan hade bara lämnat det mesta och stuckit, utan att städa ur...
Igår när jag var på väg dit, så började mitt öga svida och bli jättekonstigt. Väl framme så tog jag ur linserna, och ögat var ömt, rött, kletigt och riktigt svullet. Eftersom jag inte hade glasögon med mej så såg jag väldigt dåligt, men försökte småplocka iaf lite.
När J's mamma åkt så fick vi mat, och jag började känna mej sämre och sämre.
Vid slutet på kvällen låg jag i "hennes" soffa, med ett täcke runt mej, med världens feber och skitont i kroppen.
I natt har jag haft gulliga febertoppar, sov fram tills dess att Therése och Robin gjorde entré. Då började jag känna mej bättre, och följde med dom när de var på väg till bussen.
På kvällen blev jag sämre och sämre, så Fredrik fick lov att hämta mej.
Andra ögat har nu börjat ömma, och kletar och är svullet.
Febern är tillbaka och jag är likblek, jag är svart runt ögonen och är alldeles svullen.
JAPP, jag tycker synd om mej själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0