"Jag mår dåligt mestadels av min tid. Har ångest. Har dödslängtan. Lider av olika nojjor. Är känslig. Svårt att sova. Har en ständig oro och nervositet i min kropp. Lider av hemska humörsvägningar som går ut över mig själv och även andra. Vill helst inte göra något alls. Allt känns oftast bara jobbigt. Gör jag något blir jag helt slut i flera dagar efter.

Undviker folk. Känner mig totalt osocial. Livet känns tungt. Funderar mycket på livets mening. Känner mig totalt misslyckad som flickvän, kompis och som person. Hela min personlighet suger. Jag hatar mig själva. Känner mestadels inget värde i någonting och detta påverkar mig djupt.

Själen känns som ett djupt sargat sår. Känner att jag är till besvär och att jag stör. är för det mesta i vägen känns det som. Har inget värde alls och förstår inte dem som säger att jag är bra, snäll och underbar. Allt positivt studsar tillbax. Men jag är bra på att anta en mask.

Man kan väl sammanfatta det hela med att jag mått dåligt i hela mitt liv med vissa undantagsperioder. Har inte förstått att det varit ett "konstigt" liv jag levt. Trodde alla hade det likadant. Att alla tampades med dessa konstiga och turbulenta känslor inombords. Dödslängtan. Saknad efter något man inte kan sätta fingret på. Ett liv i destruktivitet har inte varit något konstigt har jag tyckt. Har inte ens tänkt tanken att det skulle kunna vara på något annat sätt."