Mamma.
Ja, inget nytt om min mammas hjärntumör, inget nytt från läkar-hållet iaf. VI läser på, och det verkar inte speciellt positivt...
Hypofysen sitter ju typ i höjd mitt i ansiktet, vilket gör det hela ganska svårt att operera. Alltså bör man medicinera, men det kan ta flera år innan det ger någon effekt. Plus att biverkningarna är psykiskt dåligt mående... Just nu känner jag mej så fruktansvärt nerkörd i skorna. Hur vi nu ska ta oss igenom det här, om mamma blir ännu sämre, det vet jag inte.
Det gör ont i hela mej, för jag står här brevid och kan typ inte göra någonting. Jag har haft mitt med mamma, men det spelar nu ingen roll, för jag älskar henne, hon är min mamma. Jag vill bara att hon ska bli frisk, jag vill bara att det ska bli bra. Att hon ska kunna göra det hon vill med sitt liv.
Jag vet att ingenting blir bättre för att jag mår dåligt av detta, att det inte hjälper henne. Jag vet att det inte är jag som har tumören, men det är min mamma, och det gör mej så rädd.
Rädd för att det blir en tvungen operation. Rädd för att det ska gå fel. Rädd för att hon ska bli ett vårdkolli.
Japp, jag är rädd så att min själ skakar...
Hypofysen sitter ju typ i höjd mitt i ansiktet, vilket gör det hela ganska svårt att operera. Alltså bör man medicinera, men det kan ta flera år innan det ger någon effekt. Plus att biverkningarna är psykiskt dåligt mående... Just nu känner jag mej så fruktansvärt nerkörd i skorna. Hur vi nu ska ta oss igenom det här, om mamma blir ännu sämre, det vet jag inte.
Det gör ont i hela mej, för jag står här brevid och kan typ inte göra någonting. Jag har haft mitt med mamma, men det spelar nu ingen roll, för jag älskar henne, hon är min mamma. Jag vill bara att hon ska bli frisk, jag vill bara att det ska bli bra. Att hon ska kunna göra det hon vill med sitt liv.
Jag vet att ingenting blir bättre för att jag mår dåligt av detta, att det inte hjälper henne. Jag vet att det inte är jag som har tumören, men det är min mamma, och det gör mej så rädd.
Rädd för att det blir en tvungen operation. Rädd för att det ska gå fel. Rädd för att hon ska bli ett vårdkolli.
Japp, jag är rädd så att min själ skakar...
Kommentarer
Postat av: Ems
Jag ska försöka med rödvin idag så får vi väl se om det försvinner eller inte. Hoppas så in i norden att det funkar! =P
Postat av: Sanna
Jag förstår dig gumman. Själen är det minsta man vill ska skaka. Det är så fruktansvärt tröttsamt i längden. Försök att få prata med en läkare, t ex din mammas läkare, för att få veta fakta istället för att undra och tänka. Mycket som står på nätet är inte sant.
Trackback
